Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förblindade verld,
Hvart rasar ditt fiärd?
I villsamma fält,
I brusande strömmar,
Hvem har Er så stält?
Skal folk och natur
Gå fritt utan tömmar,
Som villaste djur?
Här famlar all Ting
I oreda kring,
Här vinner ett null
Hen prägtigste lycka,
Här andas omkull
He rotfasta träd,
Och ogräs förtrycka
Hen renaste säd.
En gammal och tung
Utlefver en ung;
Med darrande staf,
En usling borthjelper
En Hjelte till graf:
Den fula får märg,
När skönheten stjälper
I friskaste färg.
Här vissnar en ros,
När näslan derhos
Blir yfvig till mods!
Här laddas den rika
Med gods uppå gods:
Den fattiga ser
Sin föda bortvika
Och mister än mer.
Men mest gör mig ondt,
At dygd ej blir skont,
Det himmelska barn
Af olyckor blifver
Nedtrampadt i skarn,
När fräckaste last
Til heder uppklifver,
Och håller sig fast.
Jag intet förstår,
Hvi ödet begår
Så skenbara fel:
Månn verldensighvälfver
På lycka och spel?
Månn himlarnes här
Ar gjord af sig sjelfver,
Och sjelf ver sig bär ?
Så talar min harm
Mot Allmagtens arm;
Så ifras mitt mod,
I blindhet och yra,
Med kött och med blod;
Het önskade få
All werlden bestyra,
En dag eller två.
Men Ewiga Lag,
Som finner mig svag,
Förlåt mig mitt knot:
Hvad skulle jag råda
Din wishet emot?
Ach, had’ jag den nåd,
Att en gång få skåda
Ditt hemliga Råd!
En Örn har sin frögd,
I klarhet och högd,
Från jordenes grus,
Mot solen han vågar,
Att skåda dess ljus:
När fjärlar och mygg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
