Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänhet den allvarliga poesien, ehuru i början ofta
idkad, var dock icke Dalins starkaste sida, och
just nu anförda stycke är i viss mån till form och
innehåll lånadt från en äldre skald; ehuru det
sedermera blifvit af Dalin mycket bättre utfördt1).
Denne sednares bog och egentliga skaldelynne lågo
förnämligast till skämtsamma, lekande, lätt satiriska
dikter, af hvilka ock en stor mängd flögo kring
landet. En bland de oftast hörda var nedanstående
beskrifning öfver två ungherrars misslyckade resa
till en bal, anställd på någon utanför hufvudstaden
belägen herrgård. Som prof på den tidens smak
införa vi derur följande verser.
Herr Henric och herr Arvid, de raske hofmän,
De skulle sig på halen utfara.
Det var alt om en Söndag, de minnas det väl än;
Men Jjögerdagen gjorde de sig klara.
J hafven det väl hört, att balen han slöts
uti pussen.
Den natten hon var dem en Lucice natt,
De väntade på Sola så länge;
Men när de då fingo den dagen fatt,
Så gick det i fyrsprång och fiänge.
J hafven det väl hört, m. m.
De hofmänner krusade fagran låck,
Det livita pudret rökte så vida,
Och ingendera glömde sin ståltaste råck ;
Men svärdet det lekte vid sida,
I hafven det väl hört, m. m.
De drogo sina handskar båd’ hvit och gul,
De månde om sin tapperhet språka,
Och xvagnen framrulla på twänne hjul,
Der lyste de hofmänner åka.
J hafven det väl hört, m. m.
’) 32. 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
