- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
14

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här skall jag repa upp min herdes dyra namn;

Här skola klippor på min sorgetoner svara;

Här skall jag göra mig bekanter med den hamn,

Der rena själar få i evig kärlek vara.

En vän samlade och utgaf några bland dessa #
dikter under namn af »Den sörjande turturdufvans

• sånger». Det var ett litet häfte af blott elfvablad
och nio skaldéstycken, men ådrog sig genast
mycket uppseende. Redan den 25-åriga skaldinnans
person, öden, sjelfvalda enslighet och otröstliga
sorg väckte allmänhetens nyfikenhet och deltagande,
likaså hennes dikter. Svenskarna hade dittills hört
för det mesta blott glada och lätta sånger, sådana
som Dalins; men sällan förut toner så djupa, så
till känsliga eller sorg bundna sinnen talande; och
den unga skaldinnans namn och sånger hördes snart
från allas läppar. Man berättade ock, huru hon
en gång, vid en eldsvåda, hade med egen lifsfara
buj-it sin mor ur,det brinnande huset; ett uppträde,
_som vid hennes person än mer föste allmänhetens
blickar och deltagande *).

Den illa omsedda torparstugan hade emellertid
ådragit henne gikt, och den häftiga, oafbrutna
sorgen åtskilliga andra krämpor, för hvilkas botande
hon nödgades inflytta till Stockholm.

Sorgen och saknaden följde henne äfven dit.
Hon tyckte sig alljemnt vara högst olycklig
och återtog under grubblandet häröfver
läsningen af hvarjehanda teologiska och filosofiska
skrifter. Man vet ock, att hon satte stort värde
på Bayle, Helvetius, Leibnitz, Locke, Montesquieu
och Pope. Hon ställde Helvetius vid sidan af
So-krates och Galilée; och Yoltaire var hennes afgud 2).
Men hvarken teologer eller filosofer kunde lugna
hennes oro, hennes tvifvel. För att erhålla råd
och tröst vände hon sig till några då lefvande ut-

1) Yi veta ej rätt, huruvida» detta inträffade förut eller
någon tid sednare.

*) Kongl. Bibi. Gjörwells bref 13 Kov. 1758.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:04:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/45/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free