Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon, hvilken man kallat Den svenska Sappho,
sökte sluta sina dagar på samma sätt som den
grekiska skaldinnan, och att hon störtat sig i böljorna,
men blifvit med lifvet uppdragen; — eller ock, att
hon i sådan afsigt sprungit oklädd till stranden,
men blifvit hejdad och tillbakaförd; och att dessa
försök, det ena eller det andral) ådragit henne
en förkylning och deraf följande bröstvattensot.
En prestman, dock okallad, besökte henne under
sjukdomen flere gånger. Vid besvarandet af hans
meddelanden var hon dock ganska fåordig, men
försäkrade sig nöjd med att dö. Nådemedlen ansåg
hon ej heller nödvändiga fö* sin frälsning, utan
hoppades också utan dem på det högsta väsendets
kärlek och barmhertighet Till hennes sjukbädd
skyndade både Gyllenborg och Fischerström med
råd och med vänskaps- och ömhets-betygelser. Men
numera kunde ingenting gifva lif åt de domnande
själskrafterna, ljus åt det mörknande sinnet, tröst
åt det förtviflade hjertat; förtvifladt kanske ej minst
vid tanken på den svaghet, hon visat, den skugga,
som deraf skulle kastas öfver hennes minne. Hon
låg för det mesta halfslumrande eller stum, utan
att på de närvarandes frågor gifva något svar.
Det var, som hon icke förnummit, icke velat
förnimma eller besvara dem; icke ens tröstens,
deltagandets ord. Hvarje sådant medförde en smärtsam
påminnelse om, hvad hon häldst ville dölja för
både sig sjelf och andra. Slutligen hördes från
läpparna de brutna orden: jag vill hvarken ihågkomma
menniskor eller bli/va af menniskor ihågkommen.
Dessa voro, säger man, hennes sista ord. Hon
af-led den 28 Juni 1763.
Dödsfallet väckte stort uppseende. För den
*) Berättelsen om dessa dränkningsförsök voro den tiden
allmänt gängse. Gyllenborg har hvarken upptagit eller
förnekat, utan förbigått dem med tystnad och blott i allmänhet
klandrat de många osanna rykten och försmädeher, som blifvit
mot skaldinnan utspridda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
