Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackrare epistlarna blifvit skrifna; t. ex. n:o 25
Biåsen nu alla, 0111 hennes utförd till Djurgården; —
n:o 48 Solen glimmar blank och trind% om hennes
hemresa från Essingen; — 11:0 82 Hvila vid denna
källa! om en hennes utfart i det gröna; — n:o 36
Vår UUa låg i sängen och sof om hennes bort**
förande till spinnhuset. 1 början fann hon sig
smickrad af så mycken uppmärksamhet, så mycket
beröm; men det oförställda sätt, hvarpå Bellman
mer och mer beskref hennes lefnadssätt,
förvandlade snart tillfredsställelsen till harm, välviljan till
hat. Hon beklagade sig högt öfver den otäcke
Bellman och öfver hans fula visor, och kallade
honom en drinkare, en suput. När han förde en
bekant till henne på besök, mötte hon dem med
eldgaffel i hand och utbrast: är du nu här igen, du
infama karl, som belackar mig med dina förbannade
visor. En annan gång lär hon hafva på öppen
gata öfverfallit honom med skällsord; men fått
sådana svar, att hon tystnade och grep till flykten.
Bellman var dock ingalunda oförsonlig, ej heller
svartsjuk. Hans Ulla tyckes någon tid haft till
företrädesvis gynnad älskare en bland sällskapets
muntra bröder, vid namn Norström, med hvilken
hon ock slutligen blef gift. Denne önskade få en
besökare-syssla vid sjötullen. Öfverdirektör i detta
verk var en Stapelmohr, svärfäder åt Bellmans
gynnare Schröderheim. Till denne Stapelmohr och
till förmån för Norström ingaf då Bellman följande
böneskrift:
En ringa supplikant ur gruset jag framdrager,
Som till min ringa hjelp en ringa tillflykt tager.
Han tror uti sin själ, — Gud vet hvem den tillhör I—
Att han har vunnit allt, när han blir visitör.
Norström fick sysslan. Enligt sägen har Ulla
Vinblad flyttat med honom till Norrköping, der
blifvit enka, men omgift sig med en vaktmästare
i Stockholm, bott vid Svartensgatan på
Södermalm och slutligen under 1820-talet aflidit.
Sådan var Bellmans sånggudinna, den ojemnförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
