- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
115

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvar är nu kappan?
Här ser jag trajppan
Ned till Bacchi rum.

Här ser jag trappan

Gif mig en sup: min själ
Törstar snart ihjel.

Nå så, gutårl Jag vill mig omgjorda,
Ragla till bord och stop.

Nu ska de styfva leder blifva smorda,

Smorda allihop.
Hurra, kurage!
Lustigt bagage!
Friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
Tapper och frodig,
OcA jag fruktar ej.

Sången beskrifver vidare, huru drinkaren efter
att hafva ånyo grundligen berusat sig, blifver åter
glad och nöjd med sin tillvaro och utbrister i
tacksägelser till sina föräldrar. Början och slutet af
denna epistel äro af sådant innehåll, att vi ej
velat aftrycka dem. Hela stycket är likväl det
kanske mest snillrika, fulländade, men förfärliga,
Bell-man någonsin skrifvit1).

Sångerna om dessa olika dryckenskaps-skeden äro
icke författade i någon tidsföljd af Bellmans egen ut-

*) Denna epistel blef för många år sedan i ett Btörre
karlsällskap föredragen af den bekante Bellmans-sångaren Raab
och under högljudda skratt och bifallsrop af en talrik skara
åhörare. Efter sångens slut gick Baab in i ett närbeläget
rum. Der mötte honom sedermera blifvande general-major
Lovén, som sade: lycka till det högljudda bifallet! Men enligt
mitt omdöme borde man vid den sången icke skratta och hurra,
utan snarare häpna,, tystna och gråta. Plötsligt grep honom
då Baab om armen och utbrast: tack, broder Lovén, för det
ordet ! Så känner jag det ock; och det är påkostande att höra,
hwru gåsskocken derute i stället kachlar och skrattar åt den för•
farliga skildringen. (Muntlig berättelse af general-major P.
Kr. Lovén.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/45/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free