- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
120

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rande musik, hvårföre de ock kunna i dubbel
bemärkelse kallas sångare. Detta var händel~
sen också med Bellman. Hos honom mer än
hos någon annan är musiken en oumbärlig
följeslagare åt sången. Läs hans dikter, och du skall
icke ens till hälften fatta deras anda, än mindre
erfara deras tjusningskraft; kanske skall du
tvärtom, såsom många gjort, anse dem icke förtjenta
af något högre loford. Men hör dem sjungas, och
du skall blifva hänförd. »Man känner, säger
Kellgren, ej mer än till hälften dessa poemers värdeT
om man betraktar dem blott som poemer. Aldrig
ännu voro skaldekonst och tonkonst mer systerUgt

förenade,–och ingen kan utan öra och röst

deras värde bedöma.

Så var det ock. För enhvar, som ej känner
den ofta konstigt brutna rytmen i dessa verser och
melodier och tillika deras åtföljande mellanspel»
synes skaldestycket ofta taktlöst, trögt och nästan
omöjligt att rätt läsa, rätt uppfatta, rätt uppskatta»

Som berättadt är, var Bellmans anlag för
tonkonsten ett arf från modern och farfadern. Första
medlet för dess utveckling, den gamla cittran, var
också ett arf från den sednare; ett älskadt arf*
hvilket sonsonen under sina skiftande öden dock
alltid troget beyarade. Han . förvärfvade stor
färdighet i dess liksom i lutans behandling; men
egde derjemnte ovanlig förmåga att härma flere
andra instrument. Detta skedde genom ljud p&
olika sätt frampressade dels medelst tunga och
läppar, dels medelst tummens och^ fingrarnes
rörelse mot bordskifvor eller glas/ hvarjÖre han
ock kunde och plägade med dylik härmande
musik sjelf beledsaga sina sånger. Han började
vanligen att under sådana rörelser trefva efter den
melodi, på hvilken han ville sjunga, under det
tankar och inbillningskraft likaledes trefvade efter
de tankar och bilder, han ville begagna. Att
anställa dessa förberedelser kallade han att operera.
När efter några minuter allt var färdigt, höjde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/45/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free