- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
163

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tala vål hos Vilhelmina

För en herde sjuk och kär.

Hans friarebref till dottern var af följande
lydelse.

Högädla Mademoiselle!

Med och inunder den sirida tåreflod, som mina
ögon utpressa för hennes nådigaste fötter, dristar
jag allerödmjukast och troinnerligen uppvakta henne
denna postdag. Gud i himmelen vet, huru mitt
be-klämda hjerta utgjuter suckar natt och dag för den
lyckan att, med dygd och kärlek förknippad, kunna
göra mig värdig hennes, högädla mademoiselles,
åtanka. Charmanta mademoiselle! hvarföre plågar
hon med sitt stillatigande den, hvars diktan och
traktan är att i stoftet vörda hennes gunstiga
person? Sannerligen, liknar mitt sårade hjerta en
tätting, skjuten af Dianas solglimmande blomsterpilar.

Förr skall solen sluta skina,

Förr skall hafvet gå sin kos,

Än jag glömmer Vilhelmina,

Täck och söter som en ros!

Ja, förr skall mitt trogna hjerta
Bli förbytt uti ett stop,

Än jag glömma kan min smärta ...

Herre, hjelp oss allihop!

Allemådigaste! fläta mina tårar i sin chinjong,
virka mina tankar i sin roberong, och gör slut
uppå min pina lång! Hon är den endaste i
verl-den, med hvilken jag vill dö, aflida och begrafvas
i den mull, som oss arma syndare slutligen
be-täcka skall, sedan det jordiska är förbytt i det
himmelska! Öfverhölj mitt beklämda bröst, som in i
grafvens mörka vrå beständigt utgjuta vill suckar
utan ända — tårarne stå mig i munnen och
tan-karne i ögonen ... Adjö, charmanta vän! Glöm
ej en trogen

Haqvin Bager.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:04:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/45/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free