Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
februari 1795 och han begrofs på Klara kyrkogård,
som det tyckes, utan någon större högtidlighet *).
Dödsfallet väckte för tillfället föga
uppmärksamhet. En slägtinge och vän införde i Dagligt
Allehanda ett kort och mycket berömmande
grifte-qväde; den gamle kamraten Hallman skref ett annat
men mycket tillkonstladt2). För öfrigt egnades
icke åt hans frånfälle någon uppmärksamhet, någon
vers, hvarken af de lärda tidningarna, ej heller
af någon bland då tidens anseddare skriftställare;
hvarken af Adlerbeth, Bergklint, Blom, Franzén,
Gyllenborg, Kellgren, Leopold, Oxenstierna eller
Thorild. Alla iakttogo en betydelsefull tystnad.
En återblick öfver Bellmans författare-bana
finner deri fyra olika skeden, dock med i
hvarandra sammanflytande gränser.
Det första, åren 1756 till 1760 innefattar det
religiösa och moraliska skriftställeriet.
*) En sednare tiders motsatta berättelse saknar, så vidt
Ti veta, alla bevis.
2) Som prof på hvad då stundom skulle anses för qvickt*
införa vi det i ordagrann afskrift.
Dollman beg,
Och de skantra fålders muder
Svander kalkande tukader
Enne dälskling toterag.
Boch, som åst han lintsen kransar,
Håg på honom loldt och mig.
Grede: Sahland pist en handar
Erge sven – och det år någ.
För den, som lyckades utgissa bokstäfvernas omflyttning»
blef innehållet följande.
Bellman dog,
Och de muntra skalders fader
Under svalkande kaskader
Denne älskling återtog.
Och som bäst han kransen lindar,
Såg på honom mildt och log;
Sade: Grekland haft en Pindar,
Sverge en — vch det år nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
