- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
187

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berg, i flere fall oek J. D. Valerius; och ej minst
fru Lenngren. Genom hennes snillrika teckningar
ur folklifvet, såväl allmogens som medelklassens,
blefvo också på detta fält Bellmans dikter
undanträngda; häldst dessa sednare förnämligast tecknade
icke det egentliga folklifvet, utan blott en del af
hufvudstadens kroglif.

Under flere år, ungefär 1795—1812, har
allmänheten vanligtvis fällt öfver Bellman det
omdöme, att han var en utomordentligt rikt begåfvad
skaldenatur, och tillika en god- och gladlynnad
men-niska; — men att ban bortslösade på ovärdiga
ämnen sina herrliga poetiska gåfvor, och på ett
oordentligt lefnadssätt sin helsa och sin tid;
och att hans bästa dikter visserligen öfverflödade
af lif och snille, men tillika ofta nog af råhet,
sjelfsvåld och osedlighet1). Också hördes de nästan
aldrig i fruntimmerssällskap föredragas, och äfven
i manliga jsamqväm blefvo de, som sagdt, mer och
mer undanträngda af Franzéns, Valerii m. fl. sånger.

Sådana ungeför voro de åsigter, som under
åren 1795—1812 mer och mer stadgade sig såsom
allmänhetens slutliga omdöme öfver Bellman och
hans poesi.

Ehuru grundad och rotfästad denna
uppfattning tycktes vara, började dock efter några år en
helt annan låta höra sig.

Upplysnings-tidehvarfvets rationalism hade
älskat mer förnuftet än inbillningskraften och inom
poesien hyst ej ringa benägenhet för
lärodikter. Den sedermera uppträdande europeiska
reaktion, vi nyss omtalat, var fiendtligt sinnad mot hela
upplysnings-tidehvarfvet och dess rationalism, följ-

*) J. G. Carlén säger, att man nnder den tiden skämdes
för att sjunga Bellman. S& torde ock ofta nog varit
händelsen. Danska tidskriften Nordia 1794. s. 48 tillerkände
Bell-znan snille, qvickhet, naivitet; men beskyllde honom för
osedlighet i innehåll och smaklöshet i form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:04:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/45/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free