- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
188

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

akteligen ock mot lärodikten; men hyllade i
stället den skaldekonst, som hufvudsakligen rörde sig
inom känslans och inbillningens verld. Denna den
europeiska reaktionens åsigt följdes helt och hållet
af dess fosterbarn, den svenska fosforismen. En
bland dennas läror var, att man borde skilja
skaldekonst och sedelära från hvarandra; och icke
genom inblandning af den sednare grumla, som man
sade, innehållet af den förra. De flesta vittra
tide-hvarf hade dock tvärtom sökt förena begge och
fordrat af skaldekonsten, att den skulle icke blott
försköna utan ock förädla. Det grekiska kalon
kagathon, det latinska Utile Dulci, det danska Ej
blot til Lyst, det svenska Nytta och Nöje utgjorde
dock lösen för det vittra tänkesättet under flere
föregående tidehvarf, också här i Sverge; t. ex.
det Nordenflycht-gyllenborgska och det leopoldska.
Men det var just mot denna åsigt, denna förening,
som fosforisterna förklarade krig. De framhöllo
sin nya grundsats så mycket ifrigare, som det
var också på den och på dess påstådda sanning
och vigt, som de grundade sitt anspråk, att
vilja införa, och sin ära att hafva infört en
alldeles ny skola i Sverges vitterhet. När den
närmast föregående blef af dem underkänd, anfördes
jsom ett dertill bidragande skäl, att dess
sällskaps-och dryckes-sånger genom sina uppmaningar till
sans och måttlighet innehöllo en moralisk och
sentimental beståndsdel, som icke hörde till
skaldekonsten, utan tvärtom störde den af allt annat
oblandade skönhets-förtjusning, poesien borde
åstadkomma. I detta hänseende angrep man i
synnerhet Valerius, hvilkens dryckes- och
sällskaps-sån-ger voro vid den tiden serdeles älskade, men mot
hvilken fosforist-anföraren Atterbom *) besynnerligt

*) Atterbom som både person och i allmänhet som skald
var utmärkt genom sedlig renhet. Hans omdöme öfver
Bell-man utgör derföre ett nästan oförklarligt undantag, en högst
besynnerlig psykologisk företeelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/45/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free