Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga pligt vara, att uttala denna öppna insaga mot
den* uppfattning af Bellman, som Atterbom
fram-laggt, och som sedermera gjort sig hos många
gällande. Vi anse dem nämligen rakt stridande mot
sanna förhållandet, och redan derföre böra bestämdt
tillbakavisas. Vi tro ytterligare, det Atterbom
genom att förneka eller undanskymma det myckna
klandervärda i Bellmans lefnad och sång, och
genom att i stället utbreda en förskönande dager
öf-ver beggedera, bidragit och kommer att bidraga
till förvillande af rätts- och sede-känslan och till
ganska många olyckliga företeelser inom både det
enskilda och det litterära lifvet.
Ofvanbeskrifne uppträden visa, huru häftig och
långvarig (1812—1852) striden var mellan de olika
uppfattningarna af Bellman.
Oaktadt det starka och långvariga motståndet
lyckades dock Atterboms uppfattning att på
1850-och 1860 talen blifva af många skriftställare gillad,
och på dessas ord af den stora allmänheten
antagen. En viss benägenhet dertill låg i sjelfva den
för tillfället rådande tidsandan; i dess benägenhet
att beundra och beprisa snillet och kraften i sig
sjelfva, utan afseende på användandet; –-en
benägenhet att försvara snillrika men i lefnadssätt och
skrifter klandervärda författare, och att framställa som
orättvisa förföljelser af förmän och
samhällsordning de motgångar, ifrågavarande skriftställare
sjelfva sig ådragit;–-hos många ock en
sympatisk benägenhet att så mycket möjligt
ursäkta och förgylla ett mindre ordentligt
lefnadssätt och dess förnämsta sångare. Man har dock till
följe af sednare tiders i allmänhet sedligare åsigter
måst förvandla Bellman från den person, han i
verkligheten var, till en visserligen glad och
lefnads-lustig, men dock sansad, sedlig och anständig
representant af det svenska sällskaps-nöjet. Man har
fördenskull fördolt eller förgyllt de fel, som funnos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
