- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 46, Adolf Fredriks regering. H. 8. Öfversigt af Sverges inre tillstånd och samhälls-utveckling under Frihets-tiden /
28

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på under frihetstiden svenska folket lät sig sjelft
representeras och sin magt utöfvas, nämligen
genom ständerna, Hemliga Utskottet och rådet.
Författningens republikan8kt-demokrati8ka anda
framträder tydligt. Den blef ock allt framgent
ytterligare stärkt och utbildad genom
troninnehafvar-nes oförmåga och fel, hvilka nedsatte förtroendet
och kärleken till monarkiskt regeringssätt; — och
likaså genom orimligheten och orättvisan i dåtidens
bördsadliga institution, hvilken nedsatte förtroendet
för aristokratisk styrelse. Allmänheten omfattade
der-före mer och mer den demokratiska åsigten. Många
ville ock drifva den mycket längre. Till
ytterligare inskränkning af konungens och rådets magt
omtalades stundom, huru riksdagen borde bland sina
medlemmar af de tre högre eller af alla fyra
stånden utse en deputation, som skulle alltid vara i
Stockholm församlad, för att, ungefår såsom
Spartas eforer, öfvervaka det sätt, hvarpå regeringen
verkställde, hvad ständerna beslutat. Sådana
förslag till folkväldets ytterligare utvidgning bragtes
på tal minst fyra serskilda gånger, nämligen 1720,
1723 *), 1756 och 1761 2), men förgäfves. En
demokrati af än hvassare art vände sig stundom mot
sina egna ombud, mot ständerna sjelfva. I
synnerhet 1743 ville man åt folkmassan, åt menigheterna^
ständernas så kallade principaler, gifva rättighet
att ändra, med våld ändra, hvad deras ombud
ständerna beslutat; och man talade om hemmavarande
ständer såsom skilda från och stående öfver
befull-mägtigade ständer;’— eller med en annan fras, om
Sveamanna-rätt, stående öfver riksdag smanna-r ätt3).
Detta* var den s. k. principalats-läran. Intet
dylikt försök i ultra-demokratisk rigtning kunde dock
af något frihetstidens parti genomdrifvas, och
Mössorna 1766 förbjödo t. o. m. hvarje sådant revolu-

*) 33. 7.

2) 40. 127.

*) 36. 113, 114. 38. 59—61.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/46/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free