Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfället och i följd af enväldets införande. Någon
reduktion till antal kom då ej till stånd, men
gjordes mer och mer nödvändig genom en myckenhet
nya utnämningar, ty 1718 stego de adliga ätterna
till ett antal af 1,893. Så hade intill den tiden
förhållandet utbildat sig.
Ar 1719 ville riddarhuset återtaga den
politiska magt, det före 1680 innehaft. Men detta mötte
numera oöfvervinnerliga hinder. Flere ståndets
medlemmar utmärkte sig visserligen genom framstående
egenskaper och många förtjenster om
samhällsordningens förbättring och stadfästande. Men hela dess
representationsrätt hvilade på en förnuftsvidrig och
orättvis grundval, nämligen blott och bart på
slumpen af börd och förstfödsel. Ättens hufvudman,
hurudan han ock var, om än aldrig så okunnig och
oduglig, egde dock sin röst på riddarhuset och denna
rättighet blef honom 1762 ytterligare och formligen
tillerkänd. Genom en så i ögonen stickande orätt»
visa blef ofrälseståndens rätts- och sjelfkänsla
uppmanad till det ihärdigaste motstånd och det redan
från frihetstidens början. Under dess förlopp
ökades oviljan än mer dels genom många i lag
qvar-stående och stötande företrädesrättigheter, dels
genom |enskilda adliga medlemmars öfvermod, dels
genom den omständigheten, att till följe af
klassomröstningens upphäfvande riddarhusets beslut ofta
förestafvades af ett både okunnigt och beroende
flertal; dels och i synnerhet genom den företeelsen,
att det var förnämligast adeln, som 1739 afsatte
den välgörande Mössregeringen, och som 1741
ge-nomdref det olyckliga finska kriget, och 1769 den
slösande reaktionsriksdagen, och som i allmänhet
understödde det misshushållande Hattpartiet.
Missnöjet växte än mer till följe af de öppet framställda
åsigter om jemnlikhet och menniskovärde, som
under det nu inträdande upplysnings-tidehvarfvet
lif-vade och ledde det bildade Europas vetenskapliga
och vittra verksamhet; en åsigt, som uttalade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
