Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som, sjelf mycket vidskeplig, inplantade dylik
öfver-tro hos sina lärgossar. På en bland dessa gjorde
mästarens läror djupt intryck. Han inbillade sig
snart hafva upptäckt, att några socknens innevånare
bedrefvo trolleri och ingått förbund med den onde
anden, och han föresatte sig att till straff framdraga
dem och deras förbrytelser. För sådant ändamål
skaffade han sig följande s. k. trollmedel: enfyrväppling,
ett hårstrå af en misstänkt qvinna och en knif,
smidd af nio med våda afbrutna nåls- eller
knifs-uddar o. s. v. Med tillhjelp af dessa och andra
dylika medel trodde han sig hafva inom socknen
upptäckt 12 äldre eller yngre trollqvinuor, hvilka
han genast, det var 1757, angaf. Församlingens
prest trodde icke på uppgiften och bad
socken-boarna icke fästa sig vid dylik vidskepelse; men
fåfängt. Biskopen, sedermera erkebiskop Troilius,
höll der straxt efteråt en visitation, vid hvilken
också detta mål förekom. Efter anställd
undersökning förklarade han anklagelserna bestå af dikt
eller sjelf bedrägeri och uppmanade folket att icke
fösta uppmärksamhet vid dylika sagor. Men också
detta blef förgäfves. Många trodde mer på lärgossen
än på biskopen och började draga sig ifrån allt;
sällskap med nämnde qvinnor, och ville t. o. m,
stänga dem från kyrkan. När sedermera inom
socknen inträffade några olyckshändelser, eldsvådor,
hastiga dödsfall, förlusten af bortkomna kreatur och
dylikt, inbillade sig folket, att detta var en
tillställning af bemälte så kallade trollpackor, mot
hvilka det följaktligen uppstod en häftig förbittring.
När nu allmogen icke kunde genom presterskapet
åstadkomma någon rättslig undersökning, vände den
sig till landshöfdingen med anhållan om en dylik.
Den beviljades och blef 1758 hållen af en ung till*
förordnad domare vid namn Eckman. Denne var
sjelf öfvertygad om angifvelsens sanning; likaså
ortens kronobetjening, och i synnerhet dess allmoge,
hvilken kommit till tinget i stor mängd och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
