- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 46, Adolf Fredriks regering. H. 8. Öfversigt af Sverges inre tillstånd och samhälls-utveckling under Frihets-tiden /
115

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brakliga gatloppsstraffet. Detta förrättades på
följande sätt. En hop personer af stadsvakten eller
af allmogen blef med spön i hand uppställd i tvänne
jemnlöpande rader, mellan h vil ka brottslingen skulle
med blottad rygg springa ett stöiye eller mindre
antal hvarf fram och tillbaka och der under
mottaga de slag, som de uppställda karlarna honom
tilldelade. Ursprungliga tanken var, att straffet
skulle föreställa ett uttryck af icke blott lagens bud,
utan ock af samhälls-med lemmarnas rättskänsla och



tillika af deras harm öfver det sätt, hvarpå
brottslingen stört deras trygghet och trefnad. Mer och
mer insåg man dock olämpligheten häraf och det
i flere fall. Rättskänslan förblandades med en
hämndkänsla, hvilken i förening med det blodiga
sättet förvildade sinnena och alstrade råhet och
oinensklighet. A andra sidan funnos ock många,
«om af medlidande med den olycklige eller af
ovilja mot uppdraget utförde det sednare med en
lamhet, som lät brottslingen nästan helt och hållet
slippa undan det straff, som åsyftades. Dessutom
började allmogen känna en växande vedervilja för
dylik tjenstgörning. I 1736 års lagbok blef detta
bestraffningssätt ej heller upptaget och det
utbyttes snart mot spöslitning genom en dertill
ser-skildt antagen skarprättare«

Fjerde juridiska arfvet bestod i bruket af s. k.
rikaens ständers kommissjoner, d. v. s. af domstolar,
som af och inom ständerna tillsattes för att
af-dömma vissa mål. Emedan folkets riksdagsombud
egde rättighet att afgöra många serdeles vigtiga
allmänna ärender, voro dessa kommissjoner i sig
sjelfva blott en också till enskilda mål och
personer utsträckt domsrätt, något erinrande om
sednare tiders opinionsnämnder. Men dessa ständernas
kommissjoner, de infördes först af Karl den elfte2),
blefvo redan från början missbrukade till genom-

*) I krigBlagstiftningen blef det dock länge bibehållet.

2) I några enskilda fall också förat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/46/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free