Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ktligen att i någon mån till sina grunddrag
kännas; och åtminstone den sida deraf, som mest
inverkat på allmänna tänkesättet.
Stiftaren, engelsmannen Johan Locke, en ädel
-och i grunden religiös man, född 1632, kände sig
som tänkare missbelåten med den gamla skolastiska
filosofien, hvilken oaktadt sina skarpsinniga och
mödosamma undersökningar likväl,, enligt Lockes
^öfvertygelse, icke ledde till några sjelfständiga och
bestående slutföljder. Han började derföre studera
Gartesii lära i hopp att der finna ljus och lugn;
men lika fåfängt. I stället för att sysselsätta sig
med andra tänkares systemer, började han derföre
studera sjelfva den menskliga tankeförmågan och
dess lagar, verksamhet och områden, Följden blef
hans ryktbara åsigt, den s. k. empirismén, hvilken
^enligt vanliga uppfattningen var af ungeför
nedanstående innehåll*.
Han liknade själen i dess ursprungliga tillstånd
vid, hvad han kallade, en tdbula rasa, d. v. s. en
tafla, på hvilken ingenting var skrifvet, men som
var begåfvad med tvåfaldig förmåga; den första att
mottaga, hvad derpå skrefs, d. v. s. de intryck, som
utifrån erhöllos, han kallade dem semations-idéer;
— och den andra att öfver och’ med anledning af
dessa intryck anställa jemnförelser, allmänna
betraktelser och slutsatser, han kallade dem
reflexions-idéer. Han -lärde ytterligare, att dessa föremål vore
•de enda, om hvilka menniskorna kunde af sig
sjelfva och genom eget förnuft komma till någon
bestämd kunskap; följaktligen ock de enda, öfver
hvilka hon kunde bilda förnufts-slut, kunde
filosofera; — och tillika, att rörande ämnen, som lågo
utom eller öfver detta område, de öfversinnliga, de
öfvematurliga, kunde hon icke genom sig sjelf
erhålla någon kännedom, icke *af sig sjelf göra några
slutsatser, och att följaktligen, all metafysik, d. v. s.
alla försök att dem filosofiskt förklara vore
fruktlösa, ändamålslösa. Han antog visserligen, att högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
