Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som page började A. F. Munck, hvilken, utan att
ega andra framstående egenskaper än sin tilltagsenhet
och sin välväxta gestalt, med ens befordrades till
hof-stallmästare, I nära förbindelse med hofvets ystra
ungdom stodo lifgardesofficerarne, hvilka visade sig
nästan ännu mer bortskämda och sjelfsvåldiga. Som
fänrik vid lifgardet anstäldes (febr. 1774) på Jakob
Sprengtportens förord den unge, vackre och liflige baron
Gustaf Mauritz Armfelt, sonsons son af karolinen
Karl Gustaf Armfelt. Liksom Munck född i Finland,
blef han liksom denne framdeles en betydande
konunga-gunstling; men hans alltför obändiga ungdomsysterhet
aflägsnadé honom ännu från närmare beröring med
hofvet. Motsatsen mellan »de gamle» och »de unge»
blef allt skarpare. »Inom hofvet», skref G.
Ehren-svärd, »äro två partier, så bittra mot hvarandra som
de forna rikspartierna. De äldre predika anständighet
med en viss högdragenhet och ha hemliga pretentioner
att blifva ansedda; de yngre anse sig sinsemellan som
kamrater, anständighet för tvång, vördnad för
öfver-lieten som onödig inom slutet sällskap, belefvenhet
som pedantism, kunskaper som gräl. De yrka frihet
i seder, käckhet för sina personer och yrhet med könet.
Vid alla tillfällen, vid placeringar, spelpartier,
prome-nader, visiter visar sig deras ömsesidiga afvoghet.»
I det etikettsbundna hoflifvet ingöt Gustaf med
sin personlighet ett lekande behag, en liflig, spirituel
umgängeston, och han kunde elektrisera hela sin
om-gifning. I sitt hof visade han sig mer än annorstädes
som »tjusarkungen» och tjusningen gaf ett slags
poesi-skimmer äfven åt lycksökeriet och hofmannasmickret.
Snarfyndiga svar och q vicka infällen gjorde här en
lycka, som var den redbara, men tungrodda
grundligheten förmenad. Ännu var tonen i det hela anständig,
om än ibland väl fri. Å andra sidan stördes trefnaden
genom förbiseendet af drottningen, hvilken lefde vid
hofvet nästan som en främling. Till sin mor och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
