Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu ett århundrade därefter, vid början af
riksdagen 1872 prisade andra kammarens talman Gustaf
III, som »med säker hand återstält jämnvigten mellan
konungamakt och folkfrihet»,
Men vid närmare betraktande fann man
emellertid då — och borde efter 100 år lättare hafva
funnit, — att den i utsigt stälda jämnvigten var ganska
klent fotad, just därför, att regeringsformen ingalunda
var så »tydlig i alla dess delar», som hennes egentlige
upphofsman lät påskina. Den var tvärtom i många
vigtiga stycken högst obestämd och kunde därigenom
lätt brukas som en öfvergångsväg till kungligt
allena-styrande. Vågskålen var nog uppkonstruerad; men
vigternas fördelning, som dock var hufvudsaken, hade
man hänvisat till personer och omständigheter, som
ingalunda gåfvo borgen för en utveckling till
folkfrihet.
Regeringsformen hade tillkommit i syfte att
utvidga konungens makt, och för denna utvidgning sökte
man göra gränserna så elastiska som möjligt.
Gränser för densamma uppdrogos egentligen af hänsyn för
grannstaterna, som ej ville tillåta, att svenske konungen
finge rätt att sjelfrådigt börja krig, stifta lagar och
pålägga skatter. I följd däraf frånkände sig
konungen rätt att utan riksdagens samtycke börja
anfallskrig. Alla frågor om krig, stillestånd och förbund
skulle därjämte enligt regeringsformen underställas det
samlade riksrådet, för hvars enhälligt uttalade mening
konungen vore förbunden att gifva vika. Åtlydnaden
af denna föreskrift befanns emellertid vansklig att
kontrollera, då den diplomatiska brefvexlingen sköttes
af konungen och hans kansli. För lagstiftningen
upp-stäldes den grundsats, att konung och ständer
gemensamt stifta lag (civil och kriminel), så att bådas bifall
skulle erfordras för stadgandet af ny lag eller
afskaf-fandet af gammal. Ständernas rätt att sig sjelfve
beskatta var erkänd, om än ej synnerligt kringgärdad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
