- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
53

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dernas rätt, utan att vända sig till plena: därigenom
öppnades en väg till ytterligare ingrepp från
regeringens sida. Riksdagens skattebevillningsrätt var
fortfarande erkänd och för dithörande frågor skulle ett
särskildt bevillningsutskott tillsättas. Men
folkombuden egde ingen rätt att bestämma statsmedlens
användning, icke heller någon verkligt kontrollerande
makt öfver styrelsen.

I sjelfva verket lät sålunda redan från början
Gustaf III vågskålen väga högst ojämt, enär
riksdagens motvigtsställning knappast ens skulle hafva
kunnat kallas skenbar, om man ej haft annat än
regeringsformen att stödja sig vid. Nu låg emellertid
riksdagens betydande styrka i bevillningsmakten, så
länge regeringens svaghet låg i den ganska kännbara
finansnöden. Mer än en gång har statens dåliga
finansställning omöjliggjort våldförandet af vår
medborgerliga frihet. I riksbanken hade ständerna ett
bålverk, hvarför regeringen såg den med afvoga blickar,
men ändå alltjämt behöfde anlita den.
Bankofullmäktige kunde väl hårdt ansättas, ja äfven tvingas till
eftergifvenhet; men de utgjorde ändå alltid en makt,
med hvilken regeringen måste underhandla.

Konungen ämnade för framtiden stödja sin
regering på adeln, men nedtrycka de ofrälse stånden, hos
hvilka det besegrade mösspartiet haft sin tyngdpunkt.
Genom regeringsformen sökte man därför ej blott
bevara, utan äfven utvidga adelns företrädesrätt till
statens ämbeten; därigenom gafs ett bakslag mot en
mera folklig uppfattning, som börjat göra sig gällande
under sehare delen af frihetstiden. Ofrälsemans rätt
att inträda i riksrådet hade förut börjat blifva erkänd
i grundsats, om än ej i tillämpning; nu stadgades, att
medlemmarne af riksens råd skulle utses bland
»in-föddom riddarom och svenom»; i det affekteradt
forn-åldriga talesättet gjorde sig väl äfven märkbar en
antydan om klassindelningens återupplifvande på riddar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free