- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
62

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alls. Den konstitutionela ansvarighet, hvars
utkräf-vande möjliggöres genom protokollet, undandrog man
sig sålunda alldeles; än mindre kunde rådsherrarna
genom utarbetade anföranden till protokollet vädja
från konungen till allmänheten. I början var
konungen, såsom redan nämndt är, ofta tillstädes vid de
större rådssammanträdena, men snart ledsnade han
därvid. Han inhemtade då rådets ’ mening genom
honom tillstälda listor eller sammandrag af de föredragna
ärendena. I okt. 1774 påbjöd han, att listorna skulle
åtföljas af protokollen. I jan. ,1776 tog han ett
steg till ytterligare beqvämlighet, i det han förklarade
sig äfven vilja underteckna de så företedda
protokollen, om de voro försedda med äldste närvarande
rådsherrens namn och underskrift. Då rådets minskade
betydelse sålunda blef alltmer i ögonen fallande, sökte
man ändå göra rådsplatserna eftersökta genom de
från 1774 ökade pensionerna.

ÄMBETSMANNARÄFSTEN. KONUNGENS INGRIPANDE I
LAGSKIP NINGEN.

Hungersnöden hade framkallat en jäsning,
hvil-ken bland annat yttrade sig i frälseböndernas klagomål
och förbittring mot de adlige godsegarne. Än
allmännare klagades öfver vårdslösheten, orättfärdigheten,
godtycket och bestickligheten hos ämbetsmännen, mot
hvilka man på många håll önskade, att konungen
måtte företaga en allvarlig räfst. Sjelf var Gustaf
villig till en sådan räfst, men hade därvid i någon
mån helt andra synpunkter än allmänheten. I följd
af den rådande utarmningen hade skatterna ej kunnat
på långt när indrifvas till sitt påräknade belopp, ocli
kronans förut klena inkomster sålunda
blifvit.ytterligare minskade, hvilket man kännbart fick erfara, då
krigsdemonstrationen vid norska gränsen kräfde ökade
utgifter. Under sin eriksgata hade konungen blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free