- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
103

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annan nödig förberedelse, nämligen att försätta
statsverket i sådant skick, att det kunde fullgöra sina
förbindelser till banken och framdeles reda sig utan nya
banklån. För uppnåendet af ett sådant resultat
anlitades nu verksamt de utvägar, som stodo till buds.
Genom uppgörelse med banken minskades kronans
ansvar för riksskulden. Utgifterna sökte man
nedbringa genom indragningar på lönestaten, där sådana
kunde göras. För att höja kronans inkomster föreslog
Liljencrants, att bränvinsbränningen skulle förklaras
för »regale», så att kronan egde monopol på
densamma, att landttullen och accisen skulle
bortar-renderas på en tid af 10 år, samt att ett utländskt
lån till ett belopp af 1 mill. rdr sp. skullo upptagas.

Uppgörelsen med banken blef emellertid ej så
lätt, som vederbörande måhända förestält sig. I sitt
svar af den 19 april 1775 förklarade
bankofullmäktige, att bankens fonder ej räckte till för en
fullständig realisation; den s. k. vexelbanksskulden, som
till största delen bestod af den utelöpande sedelmassan,
utgjorde 474 och till inlösen funnes ej större tillgång
än 174 tnr guld. Det af kronan gjorda
likvidations-anbudet kunde ej heller antagas, enär af de i
ut-sigt stälda 5 mill. rdr endast något öfver 3 mill. vore
reel valuta. Slutligen erinrades, att fullmäktige ej
hade någon rättighet till eftergifvande af bankens
fordringar; sådant tillkomme endast riksens ständer
sjelfva. Höpken underkastade nu äfven Liljencrants’
förslag en kritik; särskildt betecknade lian som
felaktigt, att man ville inlösa kopparmyntsedlarne med
både koppar och silfver.

I följd af denna skrifvelse fann sig nu Liljencrants
nödgad att något ändra sin plan. Kongl. maj:t
gjorde ett nytt likvidationsanbud, som väl endast
utvisade en slutsumma af 3,300,000 rdr, men i sjelfva
verket var något större än det föregående och erbjöd
mera reel valuta. För att förstärka bankens bristande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free