- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
107

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom emellertid att gestalta sig betydligt annorlunda,
än han tänkt sig och under fortgången medföra
olycks-verkningar, som han ej kunnat ana.

Bränvinsregalet var ej någon nyhet. Utomlands
var det gällande i Ryssland och Preussen; för
Sveriges vidkommande hade det föreslagits på riksdagen
1747 af sekreta utskottet och 1752 af regeringen,,
men båda gångerna af preste- och bondeståndet
af-slagits. Ett nytt uppslag hade skett genom det 1772
utfärdade förbudet mot bränvin sbränning och
brän-vinsförsäljning; det hade tillkommit med hänsyn till
brödbristen och missväxttiden samt för att förekomma
en alltför stor införsel af utländsk spanmål. Förbudet
visade sig emellertid, trots all använd stränghet, svårt
att upprätthålla mot tilltagande smugleri och
lönbränning. Dess anledning hade också bortfallit med
missväxtens upphörande.

Liljencrants’ förslag, hvilket hade mycken likhet
med sekreta utskottets af år 1747, gick ut på, att
bränningsrätten skulle af statsverket för 10 år
isänder utarrenderas till förpaktare, en för hvarje stor
socken eller för flera smärre. Desse förpaktare egde
att afbränna en bestämd sädeskvantitet årligen och
skulle i årligt arrende till kronan erlägga 12 daler
silfvermynt för hvarje afbränd tunna säd.
Utminu-teringsrätten skulle af landshöfdingarne öfverlåtas åt
försäljare, som skulle åtaga sig att i ortens bränneri
uppköpa ett visst kvantum. I Finland, där säden
stod lågt i pris, borde kronan sjelf anlägga brännerier.
Till gengäld för hvad kronan sålunda öfvertog, skulle
den dittills utgående bränvinsbevillningen eftergifvas.

I okt. 1774 under hofvets vistelse på Gripsholm
höllos därstädes finanskonseljer, på hvilka grundsatsen
om bränvinsregalet fastslogs. Den närmaste
utredningen uppdrogs åt en »bränvinskommission», i hvilken
jämte Liljencrants riksråden Bjelke, Hermansson och
Falkenberg samt några sakkunnigä ingingo. Vissa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free