- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
111

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom att åtala öch straffa det som majestätsbrott.
Men det liade till följd, att majestätsbiottsåtalen blefvo
så många, att konungen kände sig förlägen däröfver;
genom en förordning af år 1777 förbjöds därför att
väcka dylikt åtal, innan konungen därtill gifvit lof.

Det väckte ett obehagligt uppseende, att
konungen begagnade bränvinsbränningen som inkomstkälla
för sin egen enskilda handkassa. I okt. 1770 lät
han nämligen vid Gripsholm för egen räkning anlägga
ett bränneri och distilleringsverk, som skulle afverka

12,000 tnr råg och 1,000 tnr korn eller malt årligen.
Det stod ej i samband med de öfriga
kronobränne-rierna, utan under landshöfding Wrangels omedelbara
tillsyn. Den vinst konungen skördade som
bränvins-bräunare, synes emellertid ej hafva blifvit synnerligt
stor, ehuru beställsamma ämbetsmän gjorde allt, hvad
de kunde för att bereda afsättning åt det kungliga
bränneriets alster.

Under loppet af åren .1776-—77 aulades 52
krono-brännerier i olika delar af landet, däraf 4 i
hufvud-staden. Utgifterna för deras anläggning och skötande
blefvo emellertid vida större, än man väntat sig; de
uppgingo redan under första året till bortåt 60 tnr
guld. Den, alla skräckmedel till trots, outrotliga
smyg-bränningen gjorde också, att statsverkets intägt ej
blef på långt när den påräknade; under de första åren
hade kronan stora utgifter att vidkännas, men fick så
godt som inga inkomster. I följd däraf sökte man
återigen få bränningen bortarrenderad, men hade nu
förlorat hoppet att utfå arrendeafgiften i penningar;
utan ville taga ut den i bränvin, 15 kannor, för livarje
af kronan förskjuten tunna råg. Kronan åtog sig då
bränvinets magasinering och försäljning.
Bränvins-arrenden på sådana vilkor lyckades man efterhand
bringa till stånd. Snart visade sig emellertid äfven
detta system lika förlustbringande som. för kronans
värdighet nedsättande. Konungen fick fullt skäl att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free