Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande slöjcler och manufakturer ansåg
Liljen-crants, att man under den föregående tiden gifvit sig in
på en orätt väg, då man »blandat sig i mångfaldiga
slags rörelser på en gång» och uppmuntrat
»grann-låtsslöjder». I stället borde man inskränka sig till
ett. fåtal för landet fullt lämpliga slöjder, men
upp-drifva dem till så mycket högre fullkomlighet. Som
sådana betecknade han järn- och kopparförädlingen
samt den för flottan vigtiga hampindustrien.
Stads-och landtmannanäringar ansåg han fortfarande böra
strängt åtskiljas; handtverks- och slöjdidkare inom
6 mil från stad borde åläggas att dit inflytta,
hvar-emot städerna borde förbjudas att på sin stadsjord
idka landtbruk, men i stället tillhållas att använda
sin jord till odling af hampa, tobak, humle och
trädgårdsfrukter. Hade han här en rest af gammaldags
uppfattning, så stod han i öfrigt på den inbrytande
nya tidens ståndpunkt. Sålunda yrkade han, att
statens förmynderskap skulle inskränkas och
skråtvånget alldeles afskaffas; endast på sådant sätt skulle,
menade han, våra städer blifva något annat än
»privilegierade bondbyar».
Syftet till en liberal handelslagstiftning angafs
redan genom kommerskollegiets förslag till upphäfvande
af förbuden mot landsköp och borttagande af
skillnaden mellan stapelstäder och uppstäder. Som
fri-handelsexperiment företogs inrättandet af en frihamn.
Kollegiet hade förut föreslagit, att ön Gotland,
sär-skildt Visby och Slite hamnar, skulle erhålla
fri-hamnsrätt; men däremot invändes, att Sveriges öfriga
Öster sjöhamnar skulle kunna •därigenom ruineras, och
att Gotland med frihamnarnés stora varuupplag skulle
under krigstid blifva ett lika begärligt som för fienden
lättfånget byte; i följd däraf förföll frågan. Däremot
utfärdades 1775 privilegium för Marstrand att vara
»en fri handels- och nederlagsort eller så. kallad porto
franco». Alla slags varor skulle dit få tullfritt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
