Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef nu antaget, och i Göran Sprengtporten fann man
rätte mannen för ordnandet af ett starkt gränsförsvar
i denna landsända. Trots sitt våldsamma, obändiga
sinnelag stod han ännu i gunst hos konungen, som högt
värderade hans militära duglighet, och han hade äfven
hos den finska befolkningen odeladt förtroende. Nu
utnämndes han (mars 1775) till öfverste för Savolaks’
regemente; tillika fick han befälet öfver Savolaks’
fotjägare, karelska dragonerna samt dessutom tre
kompanier af olika art och från skilda, regementen. Han
var sålunda i sjelfva verket en brigadchef med
öfver-stes rang. Sin trupp, hvilken snart fick namnet
»Sa-volaksbrigaden» inöfvade och organiserade han
mästerligt. Han gaf den fältöfning genom anordnande af
stridsmanövrer, sådana Fredrik II infört dem vid den
preussiska hären. Truppen fick en synnerligen god
beväpning; fältartilleri anskaffades, och de af Jakob
Sprengtporten införd a »sprengtportenska studsame» blefvo
ytterligare förbättrade. Rekognosceringskåren
undersökte hela det vida landskapet. Efter slutade
sommararbeten samlades den under hösten på Göran
Sprengt-portens öfversteboställe Brahelinna, där den underhölls
på chefens bekostnad, medan ritningarne och
beskrif-ningarne under hans tillsyn fullbordades; här fans i
sjelfva verket första början till en finsk militärskola,
Sprengtporten föreslog nu en betydlig utvidgning af
Savolaksbrigaden och infann sig på våren 1777
i Stockholm med sitt förslag; till hans harm blef det
emellertid endast delvis godkändt, och en anhållan om
ökadt antal officerare afslogs. Han var nu missnöjd
och önskade företaga en utländsk resa, livartill
konungen lofvat lemna honom respengar, men de dröjde.
Så kom riksdagskallelsen 1778, och han önskade stanna
qvar, tydligen för att förstärka oppositionen. Men då
fick han af konungen 1,000 rdr sp. jämte tillönskan
om lycklig resa. Till Ulrik Scheffer skref han:
»Jag är utom mig af glädje att få lemna, jag vill ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
