- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
283

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett af Liljencrants, sannolikt på nådig befallning,
in-gifvet memorial af den 16 aug. föreslogs, att
stats-sekreterarne blefve statsministrar ocli tillsammans
in-ginge i konungens konselj, hvilken borde ytterligare
förstärkas, så att den utgjorde fem, högst sex
ledamöter: kanslipresidenten som premierminister, en
minister för landtförsvaret, en för sjöförsvaret, en för
kamerala och ekonomiska ärenden, en för handel och
finanser samt, om så nödigt pröfvades, en för
bergs-och skogshushållning; de kyrkliga ärendena skulle då
höra till kameralministerns departement. Ministrame
borde tillsättas endast för ett år i sänder, på det
konungen måtte hafva lättare att ombyta dem, när
honom så behagade. Ministrame kunde tillika vara
presidenter i de kollegier, »som tillhöra enhvars ämne»;
därmed vore kollegiernas inordnande under det till
regering upphöjda kansliet fullbordadt. Genom sin
ställning, som konungens öppet erkände rådgifvare komme
ministrarne också att inför allmänheten bära ett
ansvar, som annars blefve lagdt på konungen sjelf.
»Rådgifvare, som äro hemlige», fortfor han, »pläga
däremot ej blott vara misstänkte och förhatlige,
än-skönt de hyste dygdiga och patriotiska tänkesätt;
oviljan stannar ej heller endast på dessa, utan vänder sig
tillika på konungen sjelf, just därför, att han valt
sådane hemlige och i folkets tanke obehörige
rådgifvare.» Hvad snart vederfors Liljencrants, tyckes visa,
att konungen ej haft lätt att svälja det i sist anförda
erinran inlagda beska pillret.

Men framför allt ville konungen åt den påtänkta
förändringen gifva ett af storhetstidens återupplifvade
sedvänjor lysande sken. Det var väl i sådant syfte,
som han började tänka på återställandet af de fem
höga titlar och värdigheter hvilka väl voro ämnade
att gifva förhöjd glans åt blifvande ministerposter.
Liljencrants hade väl i sitt förra memorial gjort en
antydan om justitiekanslerens blifvande ställning, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free