- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
11

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid Helsingfors. En finsk här skulle inbryta från
Savolaks, en annan, tågande längs strandvägen, intaga
Fredrikshanin och Yiborg samt »om möjligt vore, tränga
fram ända till Petersburg», mot hvilken stad
hufvud-angreppet genast skulle riktas genom öfverrumpling
från sjösidan. Då yppades äfven konungens afsigt
att anförtro öfverbefälet åt den gamle J. L. Hård,
hvilken var general i preussisk tjenst. Denne fick
också ett sådant anbud, men afböjde det.

Förhoppningen om ett subsidieförbund med
England slocknade emellertid. I krigskonseljen den 10
mars gaf konungen till känna, att depescherna från
London »icke svarade mot hans förmodan eller önskan».
Den engelska ministeren visade nämligen »en mot
begynnelsen af ärendets ventilerande vida skild
förbehåll-samhet och ett slags undvikande att med sändebudet
inträda i konferens». Man sökte därför ifrigare att
få underhandling i gång. Af England begärdes
400,000 pund sterlijjg i ordinarie subsidier, men för
den händelse Sverige verkligen komme i krig, dubbla
summan. Men den engelske utrikesministern förklarade,
att denna summa öfverskred, hvad England kunde
gifva. och af parlamentet kunde utverkas, utan att den
dock uppvägdes af erbjudna fördelar, enär man
saknade den ömsesidighet, hvarpå ett försvarsförbund
plägade vara bygdt. Ingen uppgörelse kunde sålunda
här komma till stånd. Lika fruktlöst vände man sig
ånyo till Preussen. Svenske ministern i Berlin, Carisien,
fick på sina förnyade framställningar endast
undvikande eller afböjande svar. »Jag vågade då ej», skref han,
vara alltför enträgen af fruktan att låta märka, det
E. M:t, i stället för att vänta ett ryskt anfall, sjelf
ämnade taga det första steget.»

Man hade fortfarande endast Turkiet att hålla
sig till, och där trodde man sig ännu ega utsigter,
om man förband sig att börja krig och hindra den
ryska flottans afgång till Medelhafvet. En million

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free