- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
35

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den irrande riddaren, så att han framdeles flyger
lägre.»

Att armébefälet, liksom på eget bevåg, vände
sig till kejsarinnan med fredsförslag efter konungens
hemliga önskan, passade väl i stycke med de
liof-intrigens finter, i hvilka Gustaf med hela sin själ
rörde sig. Generalmajor Armfelt lär hafva fått en
sådan vink af konungen sjelf, som låtit förstå sin
önskan att »komma i fredsnegociation med kejsarinnan,
utan att hans egen person blefve komprometterad».
Om generalmajoren ytterligare fått någon ingifvelse
af sin brorson, konungagunstlingen, livars råd han
annars i allt plägade inhemta och följa, det vet man
ej. Men han skref en gång till denne: ,»De som äro
vid konungen nära fästa, hafva förmått mig att med
sig gå in för att rädda kungen från en större olycka».
Visst är att den lättledde gamle mannen i allt ville
handla af uppriktig välmening och i konungens
intresse. »Han var», skref sedan brorsonen, »en af dessa
sällsynta människor, som hvarken passionen eller någon
enskild fördel skulle kunna locka från dygdens och
hederns väg; han var saktmodig, lugn, gudfruktig och
älskade uppriktigt sin konung,, sitt fädernesland och
sina medborgare.»

Officerarnes stora flertal hörde emellertid till
patrioternas parti. Att så var fallet med den svenska
officerskåren, det visste Gustaf förut och hade sedan
ytterligare fått erfara det; men han tänkte sig ej,
att förhållandet var alldeles likartadt med den finska.
Han hade därför redan från första början sökt hålla
svenskarne och finnarne åtskilda, i förhoppning att
de senare skulle vara mera rojalistiskt sinnade. Genom
budskiekning sins emellan erforo dock snart de båda
officerskårerna, att de voro fullt liktänkande. Båda
fattade som medborgarpligt att omöjliggöra
fortsättningen af ett krig, i hvars tillställande de sågo ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free