- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
54

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSNÖJET OOH FOLKVÄPNINGSRÖKBLSEN.

Nedstämd och missmodig anlände konungen tidigt
på morgonen den 1 sept. till Stockholm, där några
mottagningshögtidligheter denna gång hvarken
önskades eller tillstäldes. Efter ett kort uppehåll i Haga
begaf han sig redan samma förmiddag till Ulriksdal,
där drottningen och kronprinsen då vistades. Han
visade sig afmagrad, blek och uttärd, så att den annars
kallsinniga drottningen, gripen af rörelse, kastade sig
snyftande till hans bröst, och äfven den lille
kronprinsen började gråta. Under de följande dagarne höll
han täta rådssammanträden. Han uppläste då en lång,
på ett för honom önskligt sätt färglagd berättelse om
uppträdena vid finska hären och officerarnes
uppstudsighet, på hvilken han kastade hela skulden för de
lidna motgångarna; han hemstälde i väl afpassade
ordalag om uppskof med de skyldiges bestraffning, hvilket
äfvSn bifölls. Uppfordrad att redogöra för
försvarsanstalterna vid vestra gränsen, betecknade Karl Sparre
dem som »i militäriskt hänseende totalt verklösa»; i
och med detsamma antydde han försigtigt behofvet af
snar fred ocli riksdags sammankallande. På det örat
ville emellertid konungen ej gerna höra, och han afslöt
det ena sammanträdet efter det andra, utan att hafva’
gifvit rådsherrarne tillfälle att närmare yttra sig.

Däremellan höll han sig på Haga nästan
innestängd med en liten umgängeskrets, till hvilken hörde
Nordin, Liljensparre, Taube, Adlerbeth, Rosenstein och
Leopold. Armfelt uppförde sig under denna tid mera
som vän än som hofman, om han än både sökte och
fick medhåll vid hofvet; liksom förut i Finland, så
yrkade han äfven nu, att konungen genom riksdags
sammankallande skulle »kasta sig i nationens armar».
Emellanåt uppvaktades Gustaf af missnöjda herrar,
hvilka stötte honom med sin frimodighet, då de fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free