- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
57

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att presterna synnerligen bittert uppträdde mot adeln
och krigsbefålet samt därigenom betydligt inverkade
på sinnesstämningen i landet. En mängd smädeskrifter
mot »hcrrarne» utkommo fritt; men hinder lades i vägen
för utgifvande af försvarsskrifter, äfven då de voro
fogligt och till allmänhetens upplysning affattade. Det
visade sig, att tryckfrihetens inskränkning ingalunda,
såsom föregifvits, skett för att undertrycka
smäde-skrifveriet, då detta drefs i regeringsmaktens intresse.

Å andra sidan gjorde »patrioterna» hvad de kunde
för att upplysa allmänheten och framkalla en räfst
mot krigets upphofsmän. Deras bemödanden voro väl.
icke alldeles fruktlösa men ändå i det hela
vanmäktiga. De hade nu den stora opinionsströmningen emot
sig; därtill kom, att den förhatliga misstanken om
förräderi och hemliga stämplingar alltjämt klibbade vid
dem. Anjalamännens svaga försök att vinna
understöd i Sverige gjorde därför endast, att patrioterna än
mera fingo skenet mot sig. Fersen mottog den 10 sept,
ett bref, som K. G. Armfelt i sådant syfte skrifvit
till honom den 25 aug., samt därjämte de utfårdade
förbundsskrifterna. Han sände genast brefvet jämte
de öfriga papperen till riksdrotsen och gick därigenom
åtminstone sjelf fri från misstanke.

Under inflytandet af Nordin och Liljensparre hade
Gustaf i stillhet fattat sitt beslut; det gick ut på, att
han skulle helt och hållet »kasta sig i de ofrälse
ståndens armar». Han hade funnit oviljan mot adeln vara
hos den stora massan vida djupare och starkare än
missnöjet mot konungen; dessutom kände han väl,
att en vädjan till folket i rikets ögonskenliga nöd
aldrig gjorts förgäfves. En folkuppresning till hans
förmån var nu det skådespel, som hägrade för hans
inbillning. För tankens förverkligande i sådan form
varnade den skygge, eftertänksamme Nordin, menande,
att »allmogen ej borde få tillfålle att svärma, ty
sådana saker stanna ej, där de begynna». Men den för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free