- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
69

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svaxsförbund upptogos väl, men ledde ej till något
slutligt resultat. Genom festligheter, illuminationer,
baler och maskerader sökte för öfrigt, borgerskapet i
Göteborg efter bästa förmåga göra konungens vistelse
angenäm, och han syntes trifvas väl. Yid sidan af
politiken sysslade han med teaterpjeser och annan
skönliteratur samt följde med lifligt intresse
händelserna i Frankrike.

Folkväpningsrörelsen visade sig under tiden ofta
svårhandterlig men man lyckades hålla den inom
af-mätta gränser. Dalkarlarne, som dragit ut i uppsåt
att kämpa mot fienden, misstänkte, att stilleståndet
var en listig tillställning af förrädarne, och höllos med
svårighet till lydnad. De undrade, skref Armfelt,
»huruvida det ej vore ett knep af oss officerare att
bedraga vår gode kung, som vi lofvat att slås, till
hvilket vi ej behöfva rädda officerare och söndriga
gevär». Till sin hustru skref han (25 okt.): »Jag är
i dödlig ångest, att mina dalkarlar skola bryta
stilleståndet. De äro liksom rasande och anse oss alla
för fega — en naturlig följd af deras okunnighet i
politiken. Medgif att denna är lycklig. Hvad borde
icke vår kung ha velat ge, om finska arméen varit
försänkt i samma okunnighetstillstånd». För egen
del var Armfelt också missnöjd öfver, att ingen strid
blef af, och ville i förargelsen taga afsked. Äfven
sedan dan sk am e aftågat, ville dalkarlarne ej draga
hem igen, utan talte om att gå till Stockholm och
där »göra en räfst» med herrarne; »men jag vill icke»,
skref .Armfelt, »utan de få vackert gå hem till sig för
ett par månader». I slutet af november bröto de
också upp till sina hemorter. Likaledes
hemförlofva-des landtvärnet i Vermland och Dalsland; men däraf
bildades med tiden en jägarkår, ur hvilken sedan
utvecklade sig Vermlands fältjägareregemente.

Huru mycket man än sökte förhindra alla
upplysningar om händelsernas verkliga förlopp, kunde de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/48/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free