- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
83

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utskottet begärde han att blifva underrättad om hvacl
af ständerna skulle äskas. I stället för svar utfor
nu konungen i skarpa förebråelser mot adeln och
isynnerhet mot Fersen sjelf, hvilken han beskylde för
att vara motståndets hemliga ledare. Han framräckte
till slut sina händer och utropade:

»Se, dessa händer äro alldeles obefläckade af
mina undersåtars blod, men betänken och akten eder.
Jag har vid tvänne förflutna riksdagar fruktlöst varnat
eder. I förakten mitt tålamod; edert hufvud kan
sitta lösare, än I tron.»

Fersen medgaf, att konungen »med tillfredsstäldt
samvete och rätt kunde uppvisa obefläckade händer»,
men tilläde, att detta »å ena sidan vittnade om hans
hedrande rättrådighet och å den andra om undersåtars
kärlek och lydnad, som icke gjort sig skyldige och
för-tjente till blodstraff». Han visade, att det var konungen
sjelf, som öfverträdt regeringsformens alla stadgar
»undantagna de perioder, som röra konungamakten,
hvilka äro heligt hållna och därutöfver». På
konungens hotelse svarade han: »Hvad mitt gamla hufvud
beträffar, så står det till tjenst, om mitt fädernesland
och dess herskare äro därmed tjente och .belåtne.»

Samtalet berörde sedan konungens envåldsplaner.
Gustaf afslöt det med orden: »Hvad vill ni, att jag
skall göra, herr marskalk. Jag har en son, jag finner
honom hafva inskränkt hufvud och tror honom hafva
svag karaktär, jag måste stärka hans framtida
ställning.»

Fersen skildes från konungen med den
öfver-tygelse, att ett statsstreck tillämnades. Gustaf kände
sig mot Fersen andligen underlägsen, på samma gång
hans stolthet med förbittring reste sig upp mot denna
känsla. Han hade en gång förut yttrat: »Grefve
Fersen är den ende af mina undersåtar, som jag finner
så stor, att det icke mer är under min höghet att
mäta mig med honom.» En annan gång uttalade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free