- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
89

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjelfsvåld samt ej tåla, att de, som burit förmätna
händer på min faders krona, fä ryckas med mig om
spiran jag för; och jag kan ej, jag får ej tillåta, att
en annan del af dem genom tidens utdrägt gynnar
fiendens intressen. Ty blir jag ej snart underhjelpt
att få flottan i sjön, arméen klädd, bevärad och
betald, förklarar jag här uppenbart, att, om våra kuster
härjas, Finland brännes, denna liufvudstad hotas, är
det ej min skull, utan deras, som såge med nöje
ryssen snarare här i Stockholm och ett ryskt
sändebud föreskrifva mig lagar, än att de ville lemna sin
ärelystnad, sin hämndgirighet och sina enskilda begär,
och som med alla dessa tidsutdrägter tro sig kunna
tvinga mig till en vanhedrande fred, som I och alla
edra barn en gång skulle förebrå mig som neslig, som
brottslig mot riket och de stora konungars namn,
hvilket jag har den hedern att bära. Men denna
hand blefve snarare förkolnad, än den underskrifver
något som vore nesligt för riket, och afryckes snarare
från mitt hufvud och sönderbrytes denna krona, denna
Gustaf Adolfs krona, som jag tagit emot, om ej så
lysande som han lemnat henne, åtminstone obefläckad.
Jag säger eder det, I gode herrar af riddarskapet och
adeln, I kommen att vara mig och edra medständer
ansvariga, om I genom misshälligheter förloren en tid,
som är så dyrbar, och om I genom de farhågor I
söken utsprida bedragen edra medständer.»

Vidare erinrade han om dalkarlarnes
ankomst-till lrafvudstadens närhet samt om det »nit», som
Stockholms borgerskap visade för honom och riket.
Därpå befalde han adeln att genast mangran t afgå
till riddarhuset och där bilda en deputation, anförd
af Brahe, med hvilken Fersen och de Geer skulle
förena sig. Denna deputation skulle till
landtmar-skalken framföra ståndets anhållan om ursäkt och
sedan ledsaga honom tillbaka till hans
landtmarskalks-stol, där han skulle ur protokollet utplåna de miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/48/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free