- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
101

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fattadt i 1756 års stil». Han antydde äfven, att han
gjorde säkerhetsaktens ovilkorliga antagande till vilkor
för stadfästelsen af 1 723 års adliga privilegier.

Det var ej nog med förbudet att låta trycka
adelns protokoll; äfven ståndets plena blefvo nu så
godt som alldeles instälda. Under tiden arbetade
hemliga utskottet ocli bankoutskottet så mycket flitigare
under konungens egen ledning. Äfven de ofrälse
stånden höllo täta sammanträden. Eedaii den 23 febr.
hade borgarståndet fått konungens försäkran om nya
privilegier jämte tillstånd att inkomma med förslag i
sådan riktning; åt detta ärende egnade nu ståndet
hela sin uppmärksamhet. Bönderna, som fått löfte
om ytterligare, med helgd af privilegier omgärdade
förmåner, särskildt om förhöjd skjutslega samt frihet ätt
Vid alla årstider tillverka bränvin, visade sig därmed
tillfredsstälda. Talmannen Olof Olofsson, som afled
den 13 mars och på konungens bekostnad fick en
högtidlig begrafning i Riddarholmskyrkan, fick till
efterträdare Anders Andersson från Vesterbotten,
livil-ken icke gjorde någon svårighet vid att besvärja och
till efterrättelse antaga förenings- och säkerhetsakten.
Presteståndet motsåg alltjämt den kungjorda
författningsändringen med en viss oro, hvilken isynnerhet
gälde den för presterskapet befarade tillämpningen af
aktens stadgande, att konungen egde »förordna om
alla rikets ämbeten». Denna oro stillades emellertid,
då konungen den 2 mars lät afgifva en förklaring,
att presteståndet alltid skulle »njuta den ordning och
rätt vid befordringar, som 1723 års samma stånd
förunnade privilegier samt regeringsformens § 10 utstaka,
så ock i sina tjenster och löningssätt ega säkerhet
efter privilegierna och Sveriges rikes lag». Sedan dessa
stånd sålunda fått eller menade sig hafva fått
trygghet i privilegiifrågorna, voro de nöjda, ty längre sträckte
sig i allmänhet ej deras synkrets.

Däremot fann konungen, att adelns motstånd ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free