- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
104

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det sinneslugn, hvilket de såsom rikets »mest upplysta
stånd» vore konungen, fäderneslandet och sig sjelfve
skyldiga.

Den öfverläggning, som därefter tog sin början,
räckte från kl. 11 f. m. till kl. {C e. m. Mer än
30 talare hade ordet, af hvilka endast på sin höjd
fem uttryckte något tillstyrkande af akten; alla de
öfrige protesterade mer eller mindre eftertryckligt mot
densamma, skarpast generallöjtnanten Duvall, grefve
Douglas och frih. Krister Posse (hvars anförande var
författadt af riksrådet Hermansson). Öfverläggningen
fördes i det hela lugnt och värdigt. Då den ändtligen
slutat, gjordes af vice landtmarskalken proposition med
frågan: »Bifaller ridderskapet och adeln förenings- och
säkerhetsakten ?» Därpå svarades med ett starkt och
enhälligt nej. På ny proposition med fråga, om
ståndet afslog akten, svarades ett lika starkt ja, Trots
den långt framskridna tiden ville adeln ändå ej
åtskiljas, utan att ännu en gäng göra en hemställan
om sina arresterade medbröders antingen frigifvande
eller befordran till laga ransakning och dom.
Lillje-horn sökte på många sätt undandraga sig att upptaga
denna fråga till behandling; han till och med låtsade
sofva en stund, hvilket gaf anledning till bitande
inpass från flere håll. Slutligen tog han sin staf och
lemnade salen; därmed blef den långa sammankomsten
upplöst.

Hufvudsakligen på bedrifvande af Schröderheim
tog nu konungen, ehuru med föga uppriktighet, ett
steg till försoning med adeln. Den 23 mars afgick
en stor deputation från alla stånden med den af
riksdagen beslutna och efter åtskilliga svårigheter
samman-jämkade tacksägelseadressen till konungen för hans
omsorger om rikets försvar. Sedan denna deputation
afträdt, lät konungen återkalla adelns deputerade och
tilltalade dem i nådigt smekande ordalag. Han sade
sig känna återupplifvad den fägnad, hvarmed han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free