- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
117

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bevillningen väl faststäldes till nästa riksdag, men
under det förbehåll, att bevillningsutskottet framdeles
i någon mån nedsatte bevillningen, så snart rikets
omständigheter kunde sådant tillåta.

De ofrälse stånden voro sålunda under denna
riksdag för första gången sinsemellan söndrade.
Presteståndet hade anslutit sig till det anonyma
bevillnings-förslaget, borgarståndet till bevillningsutskottets. Båda
hade väl gått in på bevillning för obestämd tid, men
ytterst ogerna och med olika förbehåll. Bondeståndet
hade åtskilts utan att hafva fattat fullgiltigt beslut
och fick under de följande dagarne ej sammanträda.

Det hade under denna riksdag varit , sed, att adeln
ej tillspordes förr, än man var något så när på det klara
med de ofrälse stånden; så blef äfven nu fallet. Adelns
första plenum i bevillningsfrågan hölls ej förr än den

20 april och äfven då endast förberedelsevis. Den

21 april förekom ärendet till slutlig behandling.
Oppositionen med Duvall, Karl Adam Wachtmeister och
Klas Lewenhaupt i spetsen yrkade, att
bevillningsutskottets förslag med några jämkningar skulle antagas,
dock blott för två år. På detta yrkande begärdes
ofördröjligen proposition. Lilljehorn förklarade då, att
han hade konungens uttryckliga förbud mot en sådan
propositions aflåtande, och att den vore stridande mot
regeringsformen, enär ett beslut i sådan riktning skulle
tvinga konungen att efter de två årens förlopp åter
sammankalla riksdag. Till de invändningar, som gjordes,
ville vice landtmarskalken ej lyssna, utan fasthöll
orubbligt vid sin vägran. Han lät endast förmå sig
till medgifvandet att hos konungen anmäla den mening,
som ståndets majoritet uttalat om saken.

Adeln och bondeståndet, ehuru i åtskilligt
sinsemellan söndrade, intogo sålunda nu mot regeringen
en stridig hållning, under det preste- och borgarstånden
visat sig mera medgörliga. Konungen tog sig nu för
att genom personlig inverkan på bönderna söka vinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free