- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
122

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

besinning af, hvacl ståndet vore honom och
fåderneslandet skyldigt. Början af konungens tal stördes genom
den utanför larmande pöbelns sorl, sa att man måste
skicka ut bud för att anhålla om tystnad. »Tyst, pack,
han talar sjelf», ropade en adelsman ut genom fönstret.

Då konungen slutat, anmälde sig flere talare och
fingo ordet, medan en upprörd stämning gaf sig till
känna hos de närvarande. Karl Adam Wachtmeister
och efter honom Duvall yttrade, att adeln ej kunde
bortskänka en dyrbar, i regeringslagarne grundad rätt,
minst nu, då en dryg och i hast fördelad bevillning
tarfvade snar jämkning. Vicepresidenten Stjerngranat
uppmanade konungen att antaga en bevillningstid af
tre eller fyra år, och Spaldencreutz framstälde ånyo
de skäl, på hvilka adelns föregående beslut grundats.
Endast några få, dels vice landtmarskalkens slägtingar,
dels lycksökare, yttrade sig för bifall. Konungen tog
å nyo till orda i bevekliga uttryck och gaf till slut
proposition på bifall till bevillningen »enligt
bevillningsutskottets betänkande till nästa riksdag». Därpå
svarade några ja, men flertalet ett ljudligt nej. Utan
att låta sig däraf påverka, tackade konungen i nådiga
ordalag för det erhållna bifallet och befallde
riddar-lnissekreterareu att därom uppsätta protokollsutdrag,
som genast borde genom en deputation meddelas de
andra stånden.

Bland de närvarande uppstod clå ett stort buller.
Många ropade öfverljudt: »Nej, vi hafva icke bifallit.»
Flere begärde omröstning och uttalade protester, på hvilka
konungen blott svarade, att saken vore afgjord, och
att han ansåge som riksförrädare den, som ville ändra
det fattade beslutet. Emellertid blef protokollsutdraget
fårdigskrifvet, men ropen på omröstning tilltogo, och.
sinnena blefvo alltmer upphetsade. Konungen
lyckades slutligen göra sig hörd och yttrade: »Det händer
mig och adeln, hvad ofta förr söndrat goda vänner:
vi hafva ej förstått hvarandra. Jag vill ingalunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free