- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
164

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige. Kejsar Leopold II var ej villig att fortsätta
kriget, och längre fram på sommaren öppnades en
fredskongress i Reichenbach. Medan Ryssland sålunda
förlorade sin förnämsta bundsforvandt, såg det en mot
sig riktad liga på väg att utbilda sig. Preussen hade
redan i januari slutit förbund med Turkiet och i mars
med Polen. England trädde nu äfven i närmare
samband med Preussen, och från bådas sida gjordes
Sverige fördelaktiga anbud.

De genom den spanske ministern Galvez i
Petersburg gjorda förkänningarna i fredssyfte blefvo under
sådana förhållanden ej resultatlösa. Genom bref från
kejserlige kanslären Besborodko (17 april) antyddes
för general O. Igelström, att kejsarinnan önskade
af-sluta freden med Sverige »fort och stilla» samt att hon
utsett Igelström att därom underhandla. Nu började
denne skicka parlamentärer till Armfelt, med hvilken
han sedan gammalt var umgängesvän. En större
beskickning af 5 officerare medförde till Armfelt i
Kär-näkoski (14 maj) ett bref, hvari Igelström utlät sig om
kejsarinnans benägenhet för fred. Han tillade: »Er,
herr baron, som i så hög grad förtjenar er herres
välvilja, ert fåderneslands tacksamhet och era fienders
aktning, er tillkommer det att fullborda det stora verk,
i hvilket jag af hela mitt hjerta skulle vilja taga del,
eftersom vår belägenhet på de platser, hvarest vi
ömsesidigt befinna oss, synes bidraga därtill.» Armfelt,
som misstrodde försäkringarna, svarade därpå
undvikande och halft, skämtsamt. »A^isa mig», skref han,
»ett sätt att blifva öfvertygad om, att edert hof hyser
de känslor, hvarom ni försäkrar mig, och jag skall
vara så mycket mer glad däröfver, som det skall
bereda mig fördelen att få förnya bekantskapen med
denne baron Igelström, som förr så mycket tyckte
om bordets nöjen, vackra flickor och glada lag, men
nu finner nöje i att natt och dag plåga mig för att
förmå mig att lemna detta ställe.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free