- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
186

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilka äfven utdelades; de fingo hvardera 6,000 rubel,
och Armfelt ytterligare en särskild gratifikation af

3,000 dukater. Hoppet om landvinning vid finska
gränsen blef alldeles besviket och subsidiesumman vida
mindre, än man väntat sig. Den hemliga
konventionen rörande Frankrike fick hvila oafgjord. I bref
till Katharina föreslog Gustaf ett gemensamt fålttåg
i mars 1792. Men hon förebar omöjligheten att under
vintern börja något fålttåg och framstälde ett
motförslag, hvari hon dock undvek att utlofva något
verksamt deltagande från Rysslands sida — på samma
gång hon framhöll sitt intresse för det franska
konungahuset och lofvade, att hennes »försigtighet icke
skulle urarta till svaghet».

OREDAN I FINANSERNA.

. Den förut nog stora finansnöden hade genom
kriget ytterligare ökats. Krigskostnaderna hade med
12 I millioner rdr öfverstigit, hvad 1789 års riksdag
anvisat för deras bestridande, och statsskulden, som
då utgjorde 21 mill., hade sålunda nu ökats till öfver
33 mill. rdr. Icke desto mindre bortslösade
konungen stora summor dels pä sin nya utländska resa och
för sina politiska planer, dels på uppförandet af en
ny, storartad slottsbyggnad vid Haga. Sistnämnda
företag påskyndades med en otålighet, som gjorde de
därvid anlitade konstnärerna förtviflade. Till
Mazre-liez yttrade Gustaf, att han ville fågna sig däråt nu,
enär han kanske om ett år ej skulle vidare tåla detta
ställe. »Med ett ord», skrifver Adlerbeth, »allt hans
väsende röjde yttersta egoism.» I utgifterna för sin
hofhällning, hvilken alltjämt var lika lysande, ville
konungen ej höra talas om någon -inskränkning; han
fann det obilligt att »begära sådant af en konung,
som sjelf vågat lifvet för sitt folk».

Sjelf hade Ruuth från början insett sin oförmåga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free