- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
187

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att utreda den ytterligare intrasslade finanshärfvan.
Äfven konungen var ej rätt belåten med honom och
ville se honom aflägsnad. Kort efter fredsslutet blef
sålunda Ruuth (4 okt. 1790) afskedad från sin
befattning som statssekreterare i finansexpeditionen och i
stället utnämnd till president i kammarkollegium. Hans
efterträdare blef lagman Håkansson, dock med ett
något kringskuret verksamhetsområde, enär
statskon-torsärendena öfverlätos åt statskommissarien Ekman
och vexelärendena åt generalkonsul Peijron.

Statskontoret hade så ondt om medel, att löner
och pensioner endast med svårighet och tidsutdrägt
kunde utbetalas. Ränterierna voro lika klent
försedda, och flere offentliga kassor hade hårdt modfarits
eller alldeles försvunnit. Det klingande myntet
försvann alltmer ur rörelsen, och befolkningen dignade
under de nya, alltjämt förökade skattebördorna.

I myntväsendet inträdde åter en förvirrad oreda,
Svenska staten liknade en oredlig gäldenär, som, för
att i det längsta hålla sig upjje, utgifver alltjämt nya
reverser, så länge en skymt af kredit finnes qvar, samt
ej försmår att som hjelpmedel bruka förfalskning och
andra bedrägliga konstgrepp.

Då riksgäldskontorets sedlar fingo gälla som
mynt-representativ vid sidan af bankens, skedde detta under
utfåstelse, att de skulle inom ett år inlösas med
bankomynt. Men redan i augusti 1790 instäldes denna
inlösning samt uppsköts till den 2 februari 1791, då
tilllika åt sedelinnehafvarne utlofvades en räntegodtgörelse
af 6 procent i bankomynt från förfallodagen till den
faststälda inlösningstiden. Som skäl därtill omtalades
i kungörelsen rent ut, att riksgäld skontoret led brist
på bankomynt, och till afhjelpande af denna brist
förordnades, att sjötullen hädanefter skulle erläggas med
speciemynt eller bankosedlar. Det misstroende, som nu
blifvit uppväckt mot riksgäldssedlarne, gick emellertid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free