- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
197

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de ofrälse ståndens fattade beslut en stegrad
förbittring hos adeln. Hufvudmännen läto landtmarskalken
förstå att, om man ville våldföra dem genom
uppsättande af ett riksdagsbeslut, som de aldrig kunde
underskrifva, så vore de beredda att möta våld med
våld och hellre låta begrafva sig under spillrorna af
sina bänkar än låta sig påtrugas ett mot ed,
öfver-tygelse ocli heder stridande beslut. Särskildt riktades
hotelser mot lagman Håkansson, hvilken varit det
synbara verktyget för motionens genomdrifvande. Denne
blef däraf uppskrämd, och äfven konungen fann sig
föranlåten till någon eftergifvenhet. A andra sidan
insåg adeln vådan af att genom fortsatt
motsträfvig-het mot konungen och de ofrälse stånden spänna bågen
allt för högt. Det kom sålunda en fredlig uppgörelse
till stånd.

Omslaget skedde hastigt. Den 24 febr. biföll
adeln hemliga utskottets betänkande i hela dess
utsträckning; äfven bevillningens utgående till nästa
riksdag bifölls, dock med reservation af ståndets rätt
att framdeles få medgifva bevillning för viss bestämd
tid. På Håkanssons bevekliga föreställningar gick
nu äfven konungen in på att ej låta de ofrälse
ståndens uttalande om säkerhetsakten intagas i
riksdagsbeslutet. Det fick i stället inflyta i de ofrälse
ståndens biafsked, och med denna eftergift lät sig adeln
å sin sida nöja.

Konungen hade denna gång visat sig mer än
vanligt otålig att få riksdagen snart afslutad. Så snart
adelns bifall till utskottsbetänkandet väl utverkats,
försiggick därför afblåsningen (23 febr.), sedan
riksdagen varat jämt en månad. I sitt afskedstal
uttryckte konungen med smekande ord sin belåtenhet.
»Sedan I», sade han, »under krigets låga visat, att I
ären samma folk, hvars mandom i forntiden skakade
eller stadgade troner, så hafven I nu under fredens
lugn gifvit edra samtida ett ännu ädlare efterdöme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free