- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
212

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans själs alla förmögen^eter stodo. i
inbillnings-kraftens tjenst; äfven däri låg, om man så vill, något
qvinligt. Om denna inbillningskraft mången gång
vilseförde förstånd ocli besinning, ja äfven
sannings-trohet och rättskänsla, så hade den ock med sig en
snilleingifvelsens tjusningsmakt, som, hänförande eller
bedårande, klädde verkligheten i diktens fårgskimmer.
Denna inbillningskraft var sådan, att den i allt kräfde
omedelbar åskådning. Därför var skådespelet Gustafs
förnämsta nöje, ja för honom rent af ett oafvisligt
behof; skådespelseffekt sökte och uppnådde han i alla
sina handlingar, ja hela hans lefnadssaga tager sig ut
som en enda stor opera.

Med qvinnans sinnelag parade sig hos honom
ynglingens. På ynglingavis trådde han efter yttre
glans, lysande bedriftära samt en på samma gång
njutningskittlande och äfventyrsvexlande tillvaro.
Därför omgaf han sig helst med ungt folk, och det
ungdomliga kynnet är hos honom alltjämt genomgående.
Sådant hörde ej till hans nyktert kalkylerande
samtids skaplynne, och sjelf klagade han någon gång, att
han kände sig för densamma främmande. Han sökte
därför sina förebilder i det förflutna: i Ludvig XIV:s
konungahof och i medeltidens riddartraditioner.
Därför fick äfven hans tidehvarf ett gengångarlif och
bortdog med sin upphofsman.

För hans inbillning hägrade alltjämt
Vasatide-hvarfvets och storhetstidens för honom mest tilltalande
svenska kungaskepnader, vexlande med
tidsomständig-heterna, så att han under loppet af sin regering kände
inom sig en förgången tids kungasaga igenlefva. Under
den reformtid, som följde på revolutionen 1772,
för-lilmade han sig helst vid Gustaf Yasa. Under
miss-stämningen mot sina bröder tänkte han med deltagande
sympati på Erik XIV ; han lät bryta spiran bort från
Johan III:s grafvård i Upsala och lägga den på Eriks
i Vesterås. Att han sjelf i sinnesriktning och böjelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free