- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
219

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slog ej ogern a öfver i skälmsk lättfårdighet. Fostrad
i hofvets salar, hade den äfven i sitt skaplynne något
af gustaviansk hofdam.

Denna vitterhet var i form och anda en
efter-bildning efter franskt mönster. Den regelstela »smak»,
som under Ludvig XIV:s tidehvarf stadgat sig i
Frankrike och därifrån, utbredt sig till Europas flesta
kulturländer, gjordes sålunda nu gällande i Sverige. Genom
ett system af regler hade formbehandlingen af de
särskilda diktarterna blifvit bunden. Sålunda skulle det
stora skådespelet mönstergillt hafva sina fem akter
samt i sin planläggning strängt iakttaga »de tre
enheterna» (rummets, tidens och handlingens). I den
lyriska poesien hade det högstämda »odet», den veka
elegien, den bestraffande satiren och andra poesiarter
sina »klassiskt» formstränga föreskrifter att följa. För
arterna af vältalighet funnos äfven uppstälda mönster,
från hyilka de ej borde afvika. De i vitterheten
ton-gifvande uppmärksammade då ej, att i sjelfva
Frankrike denna »smak» då redan lutade mot sitt förfall,
att England längesedan frigjort sig från densamma,
och att i Tyskland Lessing inledt den stora
reformrörelse, hvarigenom literaturalstringen beträdde nya
banor. Af den väckelse, som Richardson, Fielding
och Macpherson gåfvo åt den engelska, liksom Herder,
Wieland, Göthe och Schiller åt den tyska
skönlitera-turen, berördes man ännu här i Sverige föga eller intet.
Man var ensidigt fåst vid en smak, söm i sjelfva
mönsterlandet, Frankrike, redan börjat blifva föråldrad.
Den svenska skaldekonst, som på detta sätt tillkom,
kunde sålunda knappast ens kallas efterklang; den blef
ett inlärdt återupptagande af toner, som längesedan
förklingat. Den var för konstlad för att tränga ned till
folket, och till någon lifaktig framtidsutveckling kunde
den ej gifva uppslag.

På allmänna tänkesättet och den vittra
smakuppfattningen öfvade två senare franska författare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free