- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
222

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gyllenborg skildrade honom sålunda: »Första utseendet
af grefve Creutz var i hans yngre är honom icke
gynnande. En mörk och tankspridd uppsyn, ett magert
och gulblekt ansigte gåfvo icke till känna en ynglings
vanliga liflighet, än mindre något snille. Men när
denne yngling ville behaga, ville vinna någons
vänskap, utbrast ur hans ögon en förtjusande låga; en
behaglig rodnad spriddes i hans ansigte, alla hans
åtbörder blef vo talande och instämde att teckna hans
hjerta. Det intryck han gjorde kunde aldrig utplånas.
Creutz har i äldre är i visst afseende blifvit vackrare.
Molnet, som höljde hans uppsyn, hade försvunnit, men
gudalågan, som frambrutit därur, var också förlorad.
Hans ansigte var fylligare, hans hy jämnare, hans
utseende röjde en man af verld; men författaren af
Atis och Camilla fans ej mera».

Det yngre slägtet hyllade Karl Fredrik
Gyllenborg som »skaldefadern» och såg till honom upp med
en vördnad, som han väl förtjente. Sjelf genomträngd
af fornromersk medborgardygd och gammalsvensk
manlighet, ville han med sången återuppväcka dessa
egenskaper hos sina landsmän, och för denna uppgift offrade
han sin fortkomst på ämbetsmannabanan. I lärodikt
och satir hade han verkat med uppfostrande syfte,
för hvilket den poetiska inbillniugskraften endast
torftigt och underordnadt togs i anspråk; han hade här
visat sig vara »en mäktig ande, fast stundom rimfrost
pa hans vingar låg». Detta framträdde äfven i hans
beprisande af det enkla landtlifvet på • Skenäs i
motsats till det flärdfulla, tomt jägtande hufvudstadslifvet.
XJnder en resa till Skenäs hade han diktat sitt friska,
fosterländskt anslående Vinterqväde. Orden:

Dens namn må evigt mörker gömma,
som, född i Sverige, vågar glömma
sig vara född att lefva fri,

blcfvo patriotoppositionens valspråk; man erinrade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free