- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
230

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men en varm frihetsanda tager sig alltigenom
kraftiga uttryck, såsom i det bekanta uppropet till
»Sveriges hjältar och riddersmän»:

Skola edra helgade grafvar
trampas af tyranner ocli slafvar?

Nej, må träldomens blotta namn
edra vreda vålnader väcka,
och er arm sig hämnande sträcka
ur den eviga nattens famn.

Detta skådespel, som gick i konungens namn,
verkade uppeldande på den medborgerliga frihetsandan,
just då Gustaf började ifrigt lägga sig vinn om att qväfva
densamma. Oppositionstalarne förliknade gerna
konungen vid tyrannen Kristian och tillämpade på
honom skådespelets kraftord. Sjelf fann Gustaf snart,
att en väldig insats gjorts i en riktning, motsatt hans,
och han blef från den tiden kyligare sinnad mot
Kellgren. Samarbetet dem emellan upphörde.

Kellgrens hållning blef nu mer sjelfständig, hans
sång mer allvarsfyld och tillgänglig för djupare
intryck. I poemet »Man eger ej snille för det man är
galen» förde han med mördande skärpa det sunda
förnuftets talan mot mysticism och ordensvurmeri, som
på högre ort omhuldades. Satiren »Jordens skapelse»
och den omtyckta visan »Dumboms lefverne» äro det
sunda förnuftets inlägg i vidsträcktare syfte. En
varm känsloinnerlighet, hvilken från studenttiden gått
som dold underströmning i hans väsen, började nu
skjuta upp i dagen. Den tog sig uttryck i det sköna
poemet »Döden» och fick rikare näring under
skaldens följande vistelse hos sin broder, som var prost i
Skatelöf nära Yexiö. Bekantskapen med en ung,
svärmiskt känslosam qvinna gjorde äfven på skalden ett lifligt
intryck. Omhvälfningen i hans känslolif uttalade sig i det
stämningsrika poemet »Nya skapelsen» samt den
af innerlighet fylda dikten »Till Kristina». Till hans
sista skaldestycken hör »Ljusets fiender» (179.2), en ef-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free