- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
236

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nummerlotteriet. De med tjensten förenade göromälen
synes han hafva skött åtminstone till år 1783; först
efter den tiden upptages en vice sekreterare som hans
biträde eller ställföreträdare.

Genom fröken Stapelmohr, som sedan blef
Schröderheims maka, synes Bellman hafva förts
närmare i umgänget med denne, börjadt redan under
ungdomsåren, och likstämmigheten alstrade dem emellan
en förtrolig vänskap, som bibehöll sig lifvet igenom.
Som bondeståndets sekreterare vid 1778 års riksdag
utverkade Schröderheim honom till biträde, tydligen
med uppgift att hålla bönderna vid godt lynne. Vid
denna tid hade Bellman nyligen blifvit gift. Den af
Fryxell (45, sid. 164) antydda versen, hvilken
rätteligen börjar:

Här står jag nu, jag Pindi vrak,
som Herkules på skiljevägen,
om husrum nödig ocli förlägen,
blott under nattens kulna tak,

är en till assessor Pfeiffer, Dagligt allehandas
redaktör, inlemnad skämtsam begäran om annons för ny
bostads hyrande.

Det är berättadt, hurusom Bellman 1783 af
konungen begärde ett mindre penningunderstöd och i
ansökan därom framhöll, att hans »underdåniga nit
och glädjesång mycket bidragit till afsättningen af de
regala bränneriernas goda varor och äfven till
uppmuntran af hasarderade glupska insättningar på kongl.
nummerlotteriet». Väl må här gälla Atterboms ord:
»Läser man den åberopade suppliken med ett sinne,.
som förstår skämt, så inses redan vid första ögonkastet,
huru den är menad.» Men det ligger ändå i Bellmans
anförda uttryck en måhända dunkelt känd anklagelse,
hvars udd träffar såväl honom sjelf som konungen.

Sin konung hade Bellman besjungit, så länge
denne lefde; efter Gustafs frånfålle egnade han äfven
i Augustiorden sorgens sångargärd åt dennes »död och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free