- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
237

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minne», men sångtonerna ljödo nu matta. Ungefår
samtidigt med konungens död var äfven skaldens helsa
ohjelpligt bruten. De sista tre åren af lians lefnad
till 1795, då han afled, voro en tid af sjuklighet i
förening med tryckande fattigdom och hopplöshet.

Bellmans diktning skulle ej fått sin naturfriska
ursprunglighet, ’ om han ej af hjertans lust deltagit i
det yrande folklif, som han besjöng, njutit dess
glädjerus ända till dräggen, sällskapat med de folktyper,
hvilka genom honom gått, så att säga, lifslefvande till
efterverlden. Plans egna uttalanden, samtidas
vitnes-börd, väl ock hans till vår tid bevarade
krogräkningar intyga, att så varit fallet, äfven om han ej
i verkligheten på långt när var ett sådant »Pindi
vrak», som man på vissa håll förestält sig. Men å
andra sidan skulle denna diktning ej heller haft sitt
konstnärligt utsmyckade behag, om han ej lefvat med
den bildade medelklass, som lian genom födsel och
uppfostran tillhörde, ja, äfven rört sig i de umgängen,
som stodo hofvet och konungen närmast. Däri, om
någonstädes, ligger det gustavianska tidehvarfvets
berömmelse, att det i folkligt gemensam, af konst och
umgängesförfining adlad lifsglädje sammangöt de skilda
samhällsklasserna. Sålunda fick bellmanssången, ehuru
utvecklad redan under en föregående tid, sin fulländade
egendomlighet, hvilken, så att säga, anger detta
tide-hvarfs innersta grundton.

Folkskald är Bellman endast till en del, men i
den delen oupjihinnelig. Hans underligt mytologiska
uttrycksapparat jämte åtskilligt annat gör honom
svår-fattlig för de olärde, och hans konstmässiga melodier
äro långt ifrån folksångens enkelhet. Men den natur,
i hvilken gladt folklif rör sig, kan ej mer anslående målas
än i sånger, sådana som »Solen glimmar blank och
trind», »Upp Amaryllis, vakna min lilla», »Hvila vid
denna källa», »Är jag född, så vill jag lefva» och
många andra. Svensk »nationalskald» är han lyckligt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free