- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
238

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis ännu mindre, ty svenska folkets djupare
grundstämning har lian med sin yrande glädjesång långt
ifrån träffat. Men Stockholm med sina skona
omgif-ningar och sitt nöjeslystna folklif eger i honom en
lokalskald, med hvilken helt säkert ingen enda ort i
verlden kan uppvisa något jämförligt, och om hvilken
befolkningens alla klasser kunna förena sig. Inom
denna begränsning kan med fullt skäl sägas:

Det fins ej tid, som dessa toner söfver;
det fins ej land, som deras like har.

Som Bellmans efterliknare, i hvad de förmådde,
försökte sig flere bland de lättsinniga, qvicka och
rimfyndiga dagdrifvare, som Stockholm städse haft godt
om. De besjunga sin dryckenskap och sitt
vagabond-lif, oftast i rå, simpel tonart, sällan med någon skymt
af den konstnärliga lyftning, som tillhörde Bellman.
En af dem var K. A. Roth, som vid 20 års ålder
kom till Stockholm som assistent vid rådhusrätten.
Till hans qväden i gröfre Bellmanston hör visan »Nya
slagtarhuset», hvilken börjar:

Hör, bror Mollberg, du med ruset,
i din rännsten full !

En fullständig brytning inträffade hos honom från
1787, då han kom i en ångerfull stämning och sedan
diktade i allvarligt religiös tonart, hvars anlag funnos
i rikt mått äfven hos hans förebild. Det i Bellmans
utförliga lefnadsteckning (45, sid. 174) intagna stycket,
hvilket börjar:

Med denna svaga hand jag fattar än en gång
min lyra för att ge kanske min sista sång,

är ej författadt af Bellman, utan af Roth.

K. I. Hallman och O. Kexel stodo som
»augusti-bröder» jämte Bellman ocli intogo som folkdiktare en
afskild plats vid sidan af denne; båda använde sin
talang i det folkliga lustspelet. Hallman (död 1800)
var anstäld i bergskollegium, där han dock ej vann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free