- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
243

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och det mottogs med en förtjusning, som yttrade sig
i bifallsrop. Lehnberg utnämndes kort därefter till
hofpredikant och kyrkoherde i Kungsholmsförsamlingen.
I Svenska akademien inkallades han 1789 efter
Hermansson, öfver hvilken han vid sitt inträde höll ett
likaledes beundradt åminnelsetal.

Som akademiens ständige sekreterare redigerade
Rosenstein hennes handlingar och författade flere
minnesteckningar. Märklig för sin tid är hans afhandling
om »Upplysningen» (1789), livari han försvarade det
18:e århundradets filosofi, som genom den utbiytande
revolutionen började råka i misskredit. Till de mest
arbetande ledamöterna hörde Nordin, hvilken författade
minnesteckningarna öfver dem, till hvilkas ära
akademien låtit slå minnespenningar. Leopold intresserade
sig särskildt för akademiens tillämnade språklära, till
hvars utarbetande efter hand förberedelser vidtogos.

I en afhandling om »Vitterhet och smak» hade
väl Rosenstein uttalat den grundsatsen,, att man ej
borde »föreskrifva uteslutande lagar och regler, hvilka
mera tvinga än upplysa». Denna grundsats blef
emellertid af akademien under hennes fortgående verksamhet
ej följd. Genom ensidiga, ofta småaktigt uppstälda
och tillämpade föreskrifter för behandlingssättet och
uttrycksformen verkade akademien under en följande
tid snarare klafbindande än regelbindande. Den
akademiska vältaligheten skulle noga ansluta sig till de i
äreminnena gifna mönstren. Poesien fick endast begagna
sig af rimmad vers och de godkända franska
versmåtten, bland hvilka den långsläpiga alexandrinen var
mest använd och för större skaldestycken så godt som
föreskrifven. A andra sidan må ock framhållas, att
akademien genom sin aktsamhet om språkriktigheten
fortjenstfullt bidragit till det rent svenska
språkuttryckets stadga och utbildning.

Flere af landsortsstäderna hade sina vittra
samfund, hvilka dock i allmänhet gjorde sig mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free